”Botten. Dit man bör nå för att sedan kunna stå.”
Bebisförkylningen har tagit hårdare på mig en något annat. Åkte ner till Skåne för att bota med midsommardrycker. 3 dagar senare är jag nästan frisk men tilltäppt på andra sätt. Uteblivet Sillaränn och det känns som att det är dags för en omstart. 
Har det nämnts förut? 
Blir ju ofta så när man letar form. Har inte varit i form på riktigt sen Vasaloppsveckan. Det är 15 veckor sedan. Den började med pers på SkiErg och slutade med pers i fäders spår.
Det är ju trots allt inte så länge sen men känns ändå som en helt ouppnåelig nivå. 
Om 14 veckor är det Lidingöloppet. Fram tills dess har vi vänt på den här olycksaliga cykeln. Just nu står jag mitt emellan två riktiga höjdpunkter på året. Kanske har jag då hittat rätt med formen ändå. 
För är det någon gång man ska vara sämst så är det väl nu?
Frågan är om man kan ha mer angenäma problem än så här att brottas med i dessa dagar?