Söndagen den 8/2 2015. 
 
Blev ingen start i Lövhultsloppet. Får gratulera bloggrannen och livsvännen Oskar till en välförtjänt seger. Ibland gör man bäst i att avstå. Det gick bra förra helgen och jag ville gärna åka, kämpa och enbart ösa på utan premiärnerver och formtvivel utan bara hänge mig åt strävan framåt.
 
Det blev fredag och fyraåringen var inte riktigt kurant och under lördagen kände jag att det inte sprudlade av energi inombords. Min nya idrottsliga taktik är att vila mera. Det kan tyckas konstigt för en person som bara tränar tre gånger i veckan. Men att göra annat är inte att vila om annat tar kraft och energi. Min förra strategi var att 1,5 vecka innan prioriterat lopp träna rejäla pass och kanske om tid finns ett extra pass för att sista halva veckan innan vila och ordna med förberedelser. Taktiken i sig är kanske inte dålig men den fungerar inte alls något vidare för mig just nu. Dom hårda passen bryter min balanserade vardag. Sjuk och missat vasalopp 2013, sjuk inför vasaloppet 2014 och sjuk och missat lidingölopp 2014. Ska man träna riktigt hårda pass måste man se till att tid för återhämtning finns. Nu kör jag samma träningsmängd året runt men har kvar dom sista vilodagarna inför loppen. 
 
I stället för Lövhult åkte jag till berget. Det är verkligen ett magiskt vinterlandskap ute nu. Balsam för själen. En lättare tur på skidor är bra vila. Körde ett par varv på tian. Med varmt vatten i vätskebältet stannade jag och drack vid pulkabacken varje varvning. Det var som att vara mitt i Cornelis Vreeswijks sång Turistens klagan. Vi har det bra. Vi är långt ifrån hunger, religion och blodbad. IS brände en man levande i bur. Här utgör en välfylld pulkabacke i februarisol en vacker estetik. Man bör njuta medans man kan. 
 
Februari är inte en så dum månad, november svår att försköna, december egentligen en pärs. Januari är dövstum och stiltje. Men februari är ljusets makliga återkomst, dom första små signalerna om vår. Kände känslan av uteservering. Varm sol, kall luft och kall bärs. Snö kvar i skuggpartier. Sandningsgruset fortfarande osopat.
 
Flickvännen är tillbaka efter en kittlande känsla i halsen. Jag tror mig inte kunna skydda mig men jag kan sakna, längta och skicka sms. Nu är hon tillbaka och mitt kök ser ut som ett slakteri. Det klipps kycklinghjärtan. Ska rostas i ungnen och bli godis till hunden. Jaktpudeln. Själv har jag fört in en fåtölj i köket och gjort slag i en bok som legat oläst förlänge. 
 
Solen tar sitt varv och det är åter måndag imorgon.