Äntligen börjar friidrotts-VM. Känns som jag gått och väntat på det hela sommaren. 1500 meter och 5000 meter är det som känns mest intressant. Men tjusningen med Friidrotts-VM är att man kan frossa i sport. Jag kommer ihåg VM 1995 i Göteborg. Kanske mitt första riktiga sport-frosseri. Visst hade jag kollat på sport innan, men inte bänkad som 1995. Henrik Dagård, Sara Wedlund och Sven Nylander, som faktiskt inte blev fyra på 400 m häck, utan femma.

Jag tror det var samma år som farsan hade byggt ihop en höjdhopps ställning av en gammal hylla, ett PVC rör och en madrass. Jag hoppade i timmar. Dagen efter var kombinationen av träningsvärk och att ha landat på samma sida näst intill outhärdlig. Men idrottsglädjen var det inget fel på! Nu är det dags att motiveras igen, men jag håller mig nog till löpning för att ha någon möjlighet till en skadefri kropp 2024.

-Oskar