Höften och ljumsken har gjort ganska stora framsteg sista 2 veckorna. Tyngre rehab och lite mindre löpning verkar ha gjort susen. Kan man hoppas på att jag ska kunna springa på daglig basis igen?? Det har blivit en lång sommar utan direkt löpträning. Förhoppningsvis är den tiden snart över.

Snart börjar höstens lera och pnnlampsmörker att lägga sig över träningen. Jag omfamnar det med en tudelad kärlek.

-OL

Sista helgen i Augusti. Pang massivt med idrott. Fotbolls derby öis mot Vista Gais mot blåvit. Alliansloppet x2. Friidrott i alla dess former. Grymt skoj. Världselit & bygdesöner.

Vi for iväg till en grusgrop mitt i den småländska skogen för långlopp i enduro. Två och en halv timme körning i spöregn och helt vanligt regn om vartannat. Den gängliga pojken fick känna på Golgatan. När han äntligen kom till målet och pustat fick man höra Vi åker aldrig hit igen.

Efter en korv så lät det annorlunda. Vi måste åka dit och träna. Man måste vara förberedd. Sant.

Myhlback vad ska man säga herregud. Ingebrightsen likaså.

Åkt rullskidor i magiskt väder.

Nu måste ja sluta, plikten kallar.

/Johan

Med en välplacerad bredsida satte han tonen för hela matchen. Det var toppen mot botten när derbyt mellan Ölmstad och Vista avgjordes i fredags. Publiktryck. Regnskadad gräsmatta. Hamburgare på grillen. Allt var som upplagt för bra fredagsunderhållning. Att vår egen skribent Robban ”sluggern” Davidason skulle få näta och sätta tonen för hela matchen var nästan bara för mycket för undertecknad som stod vid sidan och iakttog matchen från ståplats. Robban får ge sin egna bild av matchen kommande dagar.

Idrott är fantastiskt. Det är samma glädje och samma sorg oavsett nivå. Glädjen som utspelade sig i Ölmstads omklädningsrum efter en derbyvinst i divison 4 är den samma som när ett annat lag vinner VM-guld.
Jag kanske överdriver lite nu, men ni förstår poängen.
Att se Andreas Almgren missa VM-final på 5000 meter med endast 2 hundradelar är rörande. Samma känsla kan en vanlig motionär uppleva över att missa ett tydligt uppsatt tidsmål. Det är det fina med idrott.

På fredag är det dags för årets match på ÖIS-gården. Serieledande Vista kommer på besök. Trots att jag spelat seniorfotboll sedan 2005 har jag aldrig mött Vista i seriesammanhang. Nån b-lagsmatch men aldrig i representationslaget. Det ska bli väldigt roligt. En del anspänning säkert men mest roligt.

Det är ändå stort att så nära klubbar kan konkurrera på division 4-nivå.

18.30 är det matchstart på ÖIS-gården! Ta er dit. Och kom i tid. Det blir mycket bilar på ÖIS-gården.

Allt gott!
/RD

Äntligen börjar friidrotts-VM. Känns som jag gått och väntat på det hela sommaren. 1500 meter och 5000 meter är det som känns mest intressant. Men tjusningen med Friidrotts-VM är att man kan frossa i sport. Jag kommer ihåg VM 1995 i Göteborg. Kanske mitt första riktiga sport-frosseri. Visst hade jag kollat på sport innan, men inte bänkad som 1995. Henrik Dagård, Sara Wedlund och Sven Nylander, som faktiskt inte blev fyra på 400 m häck, utan femma.

Jag tror det var samma år som farsan hade byggt ihop en höjdhopps ställning av en gammal hylla, ett PVC rör och en madrass. Jag hoppade i timmar. Dagen efter var kombinationen av träningsvärk och att ha landat på samma sida näst intill outhärdlig. Men idrottsglädjen var det inget fel på! Nu är det dags att motiveras igen, men jag håller mig nog till löpning för att ha någon möjlighet till en skadefri kropp 2024.

-Oskar