Maj blev sommarmånad. Men maj är också kylslaget kallt, speciellt på morgonen om man cyklar. Det är inte sommar, det vår. Det är hopplöst vackert. Är man ute riktigt tidigt på cykeln så är det obeskrivligt vackert. Massiv fågelsång, blanka vatten och kreatur på bete. Cykla grusväg, cykla genom råbergsvägarna på vindkraftsbygget, lite vandringsled. Vaknar man tidigt har man tiden på sin sida.

Sprang runt sjön en vårkväll. Har sprungit så lite så benen praktiskt taget inte vet riktigt vad dom ska göra. Det är en process. Vid skarvesten stod en ung kille & tjej och förde ett till synes trevande samtal vid sin EPA och moped. Det luktade dejt, det luktade sommar. Hon log. Han har en bra chans.

Premiär på rullskidor, givetvis också runt sjön. Det kan bli lite rullskidor i år.

Oskar Kardin till Lager 157. Intressant.

Imorgon får ni läsa om hur Arvid hade det i Norge.

/Palle

Göteborgsvarvet är ett vackert lopp. Där har jag upplevt både himmel och helvete på sätt och vis. 2014 sprang jag det första gången. Startade i sista ledet vid 15.30 på eftermiddagen. Sluttid 1.25 och jag tror jag måste sprungit om 10 000 personer eller nåt i den stilen. Avenyn var inte nådig och armbågarna fick jobba. Men en kul upplevelse på grund av att jag valde glädjen.

2015 valde jag inte glädjen. Hade tidigt bestämt mig för att försöka gå för sub 80 minuter. Tränade hårt men lyssnade inte på min rygg som på ett eller annat sätt inte mådde bra. Ischiasnerven förlamade vänsterbenet stundtals men trots det skulle det löpas. Året före hade jag tampats med Arvid på Eksjö stadslopp och gjort en sub 35-tid och vips så var jag placerad i elitledet med startnummer 74 på bröstet. Jag kan utan vidare säga att jag vägde mest i det elitledet. Det blev en mardrömsupplevelse och en öppning som första 10 km vittnade om att jag skulle klara sub 1.20. Men nånstans innan bron tillbaka till fastlandet krackelerade både kropp och knopp. Avenyn var för jävlig och jag haltade till slut in på 1.24. Oändligt besviken men en lärdom rikare.

Det har blivit ett varv till men det är nu fem år sedan. 2018. Mitt bästa. Klockan stannade på 1.22.36. Det var ett varmt år som ändå gick vägen. Finns många fallgropar längs den där banan som är allt annat än platt. Stort lycka till alla ni som ska springa. Själv är jag vid Medelhavet. Kanske blir en sympati-halvmara, vem vet.

/RD

I helgen började det. Ni vet känslan i halsen. Något är inte riktigt rätt men man hoppas att det är nån slags pollenchock. I söndags var det klart att det inte var en pollenchock. Nu sitter jag här med en förkylning. Inte världens värsta men det kommer nog bli en vecka utan träning.

Kungsholmen Runt brinner nog inne för mig på lördag. Men det kommer flera lopp framöver. Hade ju dock hoppats på att kunna komma in mot dom med kontinuerlig träning. Men det är väl bara att vänja sig…till hösten börjar förskoletiden…Ge mig styrka 🙏

Veckan bjöd ändå på några höjdpunkter. Ett traderafynd och golvet i hela lägenheten är på plats, några få lister kvar bara.

-Oskar

Göteborg gör sig redo. Det har skymtats mycket folk med ångest i blicken ute på sista-minuten-träning inför varvet senaste dagarna. På lördag är det dags. Den blå linjen är målad. Tänk vilket drömjobb det måste vara ändå. Att få måla linjen en gång per år.
Det är nåt speciellt med Varvet. Fin bansträckning. Otroligt mycket folk ute längs med gatorna. Avenyn!
Jag hade som tradition att springa varvet varje år, men nu är det ett tag sedan sist. 1:08:00 som bäst. Fortfarande mitt PB på halvmaraton. Borde förbättras snart egentligen.

Första kilometern är egentligen lättlöpt men ingen ide att försöka hetsa och jaga placeringar ändå. Vill man springa om folk finns det ytterligare två mil kvar att göra det på. Öppna i kontrollerat tempo. Redan kilometer två är tuff. Säldammsbacken är längre än vad man tror men glöms ofta bort pga mycket folk och adrenalinpåslaget som infinner sig strax efter start. Därefter kan man försöka flyta på så gott det går genom Majorna fram till första bron. Backen börjar redan innan bron och är tuff. Det brukar dessutom blåsa ganska kraftigt hela vägen på bron, och då pratar jag inte om medvind. Belöningen väntar på toppen då kommande kilometer blir utförslöpning. På Hisingen ska man egentligen bara försöka flyta på i jämn och fin fart. Det är platt men med många knixar. Brukar vara väldigt mycket folk vid Eriksberg, där kan man få en god känsla om man väljer glädjen. Sämsta biten är efter SVT-huset. Rent krasst en trist del av banan, inget arrangören kan rå för. Hisingen är sån helt enkelt. Grått. Dåligt med energi. Alltid motvind och dåliga ben. Man börjar längta hem till fastlandet. Hitta en klunga och försök bita dig fast.
Välkommen till nya bron, Hisingsbron. Den lite snällare varianten. Det ska vara enklare att ta sig tillbaka till fastlandet än att åka ut på ön är själva grundtanken. Håll god fart uppför och utnyttja den långa utförslöpan tillbaka in till stan. Och sen: fina fina Avenyn. Fint som snus. Alltid mycket folk. Det man glömmer bort är att det är uppför hela vägen till Poseidon. Försök inte stajla inför vänner och bekanta, spring klokt. När man rundan statyn med den groteskt stora fallossymbolen är det fri fart in till mål. Det är nu det avgörs på riktigt. Finns det nåt kräm kvar i benen? Alltid spännande att se vad som väntar efter 17 kilometer. Återigen viktigt att välja glädjen. Hitta ditt varför. Det är det här du tränat för. Bit ihop!
In i Slottskogen igen via den ganska branta cykelövergången. Ja den suger hårt, men därifrån har du bara en kilometer kvar. Ta dig uppför den lilla knixen där du startade och så fort du ser Slottskogsvallen igen börjar du spurta. Glöm inte after run!

Det blir spännande att följa kampen mellan David Nilsson och Archie Casteel på lördag. Två formstarka löpare som båda gjort 2:10 på maraton. David visserligen lite vassare tid på halvmaraton, men kanske kan Archie utmana? Vem har det man i tävlingssammanhang brukar kalla för ¨dagen¨?

Själv åker jag till Norge och tävlar med klubben, annars brukar varvet vara en rolig underhållning att bevittna även från sidlinjen. Vi springer Holmenkollsstafetten. Mer om det senare i veckan.
Adjöss / Örn