Ut och spring! Som inspiration får ni en bild på en som vet hur man gräver i källaren.

Alltså, tänk att få springa i Grand Canyon som Arvid. Låta håret blåsa fritt i ökenvinden. Dammiga stigar, höjdmeter och allt annat som USA erbjuder. Kan inte annat än erkänna att jag är lite avundsjuk på trumpojken. Har en känsla att han kommer komma tillbaka i en riktigt bra form inför sommaren.

Själv går det framåt. Matar på med ganska mycket löpning. Har haft lite känning i ljumsken och smalbenen men än så länge går det åt rätt håll efter lite extra vila och skidåkning i helgen så går det åt rätt håll. Fundrar på en start i Varvetmilen i Jönköping på annandag påsk….men det är okristligt dyrt kan man ju tycka för ett 10k lopp…men ibland är tävlingsabstinensen för stor.

Veckans tips är att laga något. Förra veckan tog jag tag i min gamla Haglöfs dunjacka som jag vann i min enda multisport tävling för en hisklig massa år sedan med Emil Dahlqvist. Nu hade dragkedjan gett upp. Knatade bort till skräddaren här, han gav mig ett enligt mig bra pris för att fixa en ny. I rätt färg, bättre än orginal. Nu kommer jackan leva vidare några år till. Det ger en härlig känsla att kunna behålla domdär grejerna man gillar och som har en historia.

Möt våren i löpskorna vänner!

-OL

Delar rum med en långhårig bergslöpare. Således är trail som underlag en naturlig del av våra distanspass. Lyckligtvis har jag inget emot detta, snarare tvärtom. Grand Canyon besöktes igår och den långhårige bergslöpare bestämde sig för att springa ner hela vägen i dalen och upp på typ andra sidan. Där gick väl gränsen för min del kände jag. Ett par hundra höjdmeter följde jag med ner men sedan vände jag. Nästa gång kanske. Eller kanske inte. Botten är cirka 1600 höjdmeter ner, det är mycket. Sedan upp igen. Ett gediget dagsverk.
Grand Canyon får 5 av 5 blue ribbons, tyckte ändå det levde upp till förväntningarna.
/ örnen