Själ & hjärta

Genom mitt snart 30 åriga liv har jag upplevt några intensiva dagar det ska erkännas. Det ständiga livsdilemmat att det ej går att vara på två ställen samtidigt har ofta spökat för mig. Det finns så mycket man vill göra och hinna med. Det skulle spelas fotboll och så skulle man trumma i nåt annat land. Sen ska man springa nån löpartävling och om det inte krockade med det ena så krockade det med det andra. Tillslut tog jag mitt förnuft till fånga och sedan den dagen har jag slitit ut fler löparskor än trumstockar. Både en och två gånger har jag tvivlat på det valet. Men jag ångrar ingenting, det ska man inte göra.
Men frågan är om inte senaste dygnen lirat i en egen division. Från USA till Göteborg tog det 26 timmar. Ett par timmar efter landning stod jag på startlinjen i Ystad för att springa 10km. Det var ett projekt som på förhand såg ganska vanskligt ut. Mina ögon hade knappt vaknat och än värre var det med kroppen skulle det visa sig. Men att träffa alla löparkompisar och snacka lite skit innan start, sedan mäta sina krafter mot varandra för att efteråt snacka ännu mer skit är verkligen en stor del av varför jag springer.

Hur gick det då?
Utifrån förutsättningar med lång resa och två dygn med totalt 6 timmar sömn så gick det ändå helt okej. 30:45 på klockan och en 15e plats. Spurtade fint och tog några placeringar sista kilometern som gjorde att jag trots allt är tillfreds med prestationen. Men känslan är att det finns så mycket mer som ska ut denna säsongen. Stort tack till mamma och pappa som är redo att åka land och rike runt för att dessa vanskliga projekt ska gå i lås.

Nu två dagars intensivplugg och en stilla bön till högre makt om en lyckad tenta. Jag har lågt ställda förväntningar, men hoppet är det sista som överger en och så vidare..
Sedan blir det valborg och Landsjön Runt. Det var väl 2017 senast om inte mitt minne sviktar. Mycket vatten har runnit under diverse broar sedan dess. Drömmer fortfarande om den där vinsten.
Landsjön är löpningens själ & hjärta.
/ örn