Vasaloppet stories

Vasaloppet Stories del 1

På söndag blir det min 13:e konungafärd. 

Obruten svit sedan 2011. Det har varit år fyllda av historier och händelser. 108 mil. Mitt första är fortfarande mitt sämsta. 2018 fortfarande det bästa. Och allt däremellan. Mellan mitt första och senaste har jag hunnit bli pappa två gånger, utbilda mig, byta jobb sex gånger, skilja mig, köpa hus, sälja hus, vara full, tvivla, älska, hata, vara hög på livet, vara djupt nergrävd i mörker och lärt känna folk som försvunnit och de som fortfarande finns kvar. Konstigt nog känns det som att jag ändå upplever samma resa en gång och året under de där milen mellan Sälen och Mora. Livet passerar i revy. 

Starten: 

Jag har varit med om 12 starter. 11 från startgärdet i Berga By och en på idrottsplatsen intill under pandemiåret. Allt från led 5 till led 2. Den stökigaste skedde ifjol. Två fall och en bruten stav innan första kilometern var avklarad. Det är också första gången jag stått till höger om mitten. Tänkte att det var ett genidrag. 2014 och 2015 var startgärdet avsmalnat på grund av mildväder. Efter några hundra meter blev 52 spår till 12. Jag valde den avvaktande vägen och höll mig långt ut till vänster. Inga risker. Överhuvudtaget är det bästa att minimera risken fram tills första backen är avklarad. Det är min erfarenhet. Det finns mycket att vinna om man vågar på startgärdet. Men så oändligt mycket mer att förlora. En dålig backe kan göra 1000 placeringar i led 2-3. Liksom den gjorde för mig förra året. Jag tog 900 placeringar från backens slit till målet i Mora. Först då kände jag att jag åkte med folk likvärdiga mig själv. 

Sjukaste starten var ändå 2015. Var nere och la ut skidorna vid 5. Flaggorna stod rätt ut och det blåste varmt. Normalt sett brukar det vara ganska kallt innan solen går upp. Nu var det 7 grader varmt. Snö blev vatten. När vi kom ner 2,5 timma senare var startgärdet till stora delar en sjö. Minns att just vi som stod till vänster klarade oss bra. Men när starten gick och vi passerade första krönet uppenbarade sig en riktig sjö. Det var bara att ge sig in. Pulvervallade skidor för en förmögenhet fick bara finna sig i att åka vattenskidor. Det blev sen det tysta Vasaloppet. Det var så satans tungt. Men för egen del som trivs i grisiga förhållanden när kynnet sätts på prov var det en perfect match. För första gången var jag i närheten av topp 1000. Det skulle dröja tre år. Den historien får vi ta imorgon. 

Nu är det bara några dagar kvar. Lev väl! 

/RD