I ventilen har det framkommit att helgen på hemmaplan varit något utöver det vanliga. Skidpropaganda deluxe. Robban är nya Peternilsson och drar spåren runt ÖIS. Arvtagaren. Längesen man själv stod på ett par lagg nu. Saknar det faktiskt. Men jag kan inte minnas att jag någon gång tyckt att det känts riktigt lätt och fint. Ständigt en kamp mot dåligt glid, kasst före och svaga armar. Går det inte typ alltid lite trögt eller är det bara jag som är för dålig?
Jag tror dock inte att jag och Vasaloppet är en avslutad historia. Vi har bara en paus på obestämd tid. Det är något visst med färden mellan Sälen och Mora det ska erkännas.
Hur var helgen på västkusten kanske ni undrar? Jo tack, ett par plusgrader och regn som vanligt. Det kom en liten snösmocka i fredags men det smälte bort omgången. Springa i slask är precis lika illa som alltid. Den absolut sämsta formen av vatten som finns.

Veckans pass: 5x3min + 5×1,5min + 5x30s. Är man en riktig hårding och tränar inför Vasaloppet kan man byta enhet till kilometer istället för minuter, men då ska man vara typ Johannes Eklöf hård. Ekvationen långa pass i hög fart brukar ofta resultera i bra form.
Lycka till!
/ örnen