Mångkonstnären Mattias Hallberg bjuder in till årets sista löpning.
9:30 från Vista kulles fruktodlingar. Det ryktas om 7km trail och fika efteråt. Vad mer kan man begära.
Det kommer förlängas till 20km för dem som är intresserade av att samla ihop årets sista mil.
Ses där, och ses på andra sidan skiftet. Efter kort konferens är det beslutat att holaveden kommer överleva ett tag till.

Med kärlek / holaveden

Palle är så dramatisk. Allt i hans värld är antingen svart eller vitt, dött eller levande. En egenskap värd att hylla givetvis. I vissa situationer ska tilläggas. Palle vill döda bloggen, jag vill se vad den har att erbjuda 2023. Snart är vi inne i våra vanliga rutiner igen och då kommer allt rulla på som vanligt. Ingenting varar för evigt men vi låter bloggen vara med ett tag till tycker jag. Den sista tiden borde vi låta bloggen leva ut sin fulla potential, den måste bli lite mer raw helt enkelt.

Snart nytt år. Vad kommer att hända? I spåkulan ser jag framför mig att Oskar gör sitt livs bästa löpsäsong, men också den sista. Hälsenan har varit dålig under för många år och det är tyvärr nu den ger upp på riktigt. Men innan dess kommer samtliga PBn ryka. Oskar kommer försöka fylla tomrummet genom att spela padel med sina kollegor och baka surdegsbullar eller vad nu typiska stockholmare gör på sin fritid.

Robban tröttnar på radion. Utökar familjen. Gifter sig. Börjar plugga. Renoverar. Har en livskris. Man vet att när Robban väl gör något så gör han det ordentligt och allt görs på en och samma gång. Kommer säkert åka Vasaloppet under 5 timmar utan att egentligen stått på snö sen senast konungafärden avklarades. Att lyckas bra på vasan är en egenskap som han inte kan rå för men som alla stör sig på. 2023 kan bli Robbans år på riktigt, jag känner det på mig!

Palle har nu byggt klart sitt hus. Trodde han. Snart kommer önskemål om utbyggnad eller altan eller liknande. Det kan bli ett bröllop under året om inbjudningskorten lyckas komma ut i tid. Kommer typ missa sitt eget bröllop pga motorcrosstävling med sonen. Vi andra kommer dock ha en riktigt trevlig bröllopsfest nångång framåt sensommaren. Vill döda bloggen men kommer inte få som han vill. En situation han inte är så van vid och som han inte vet hur den ska hanteras. Efter att TVn introducerades i Palles liv är nästa steg att skaffa alla sociala medier som finns kommande år.

Näst sista dagen på året, gör något vettigt av det. Jag tänkte försöka springa 20 km runtom skogarna i kaxholmen. Det är nog det jag mår allra bäst av.
Vi ses på andra sidan

/ örnen

Vi förändras inte. Det är med vis sorg i grunden ett konstaterande. Den här bloggen måste dö. Det finns ingen som orkar med den eller vill ha den. Missförstå mig inte, den kan vara lite småkul. Och nyttig. Det har varit nyttigt för mig personligen att få uttrycka mig. Man lever ut bland små rader. Den kräver ytterst lite egentligen men den kräver minst fem minuter i veckan. Även om det är en liten insats så är det en insats. Vi har målat in oss i ett hörn, för att bloggen ska tuffa på så krävs det att stenen flyttas mellan alla fyra medlemmar hela tiden. Och det är bara att erkänna att det aldrig kommer fungera. Vi är vuxna nog nu att erkänna det. Det är lönlöst. Döden kan också vara en befrielse.

Tomas Haake är också trött. Han känner också att hörnen kommer allt närmre. Han är en av dom verkligt stora. Hans bedrifter är få förunnat. Erkända över världen till trots att det är så få som verkligen kan förstå dom. Han lever sitt liv i utkanten av Stockholm. Han spenderar sina dagar genom att gå fram och tillbaka mellan lägenheten och kontoret för hans livsverk Meshuggah. Han är trumslagare och textförfattare i ett ultratekniskt progressivt metalband sedan snart fyrtio år tillbaka.

Det är så tekniskt avancerat att det är nästan bara folk med musikalisk inblick som kan njuta av det. Vissa säger en hårdrockens Jazz men ja vet inte. Såg meshuggah live i början på tvåtusentalet och det smackade på men min musikaliska inblick var grund och språket jag talade inte desamma. Men dom återkommer årligen till mig.

Tomas musikaliska bana började i kyrkan och tog sedan sina vingar ut i världen. Hans fysiska spel är enormt och hans uthållighet är extrem. Meshuggahs final countdown heter Bleed. En låt som är svår att utelämna när låtlistan inför konserterna ska skrivas. Tomas känner att det blir tufft att spela Bleed om tio år. Hörnen kommer allt närmre. Det extrema är oförändrat, det är Meshuggah.

I Orsa sa vi att vi måste sparka Arvid om det ska bli någon ordning på det här. Men man sparkar inte nr10. Det är ovärdigt att spela med enbart backar. Det är sjukt att den här bloggen har funnits i åtta år. Det är sinnessjukt att Meshuggah har funnits i över 35.

Kolla på klippet här under vilket jobb Tomas är satt att göra. År efter år. Ni som såg den förklassiga dokumentären Hårdrock med export såg att man det finns klasser i att studera Meshuggah på musikuniversitet i USA och att Mikkey Dee benämnde det som räknerock kort och gott. Trummisen Anders Johansson sa strax före Jul att något som verkligen skulle vara roligt och utmanande skulle varit ett spela Bleed med Meshuggah med Meshuggah. Med alla spök noter och polyrythmer. Märk på videon när Tomas lägger ner stockarna under gitarrsolot. Det är ingen lätt match att hålla på. Men det är aldrig någon som sagt att det ska vara det heller. Det är oförändligt.

Annandag. Bandydag. Var i Vetlanda och gjorde jobb. Tre dagars arbete till sen ledigt.
Julen blev bra trots att jag saknade halva min familj. Det är ett litet helvete som aldrig går att vänja sig vid.
/RD

Lastar in familjen i bilen för en tripp till Orsa Grönklitt i mellandagarna. Skidor till löpvagnen är inköpta och nu är det bara att hoppas på att lilltjejen uppskattar att åka skidor lika mycket som föräldrarna.

-OL