Fy för att cykla årets upplaga av vätterrundan. Startade man på natten möttes man av kraftig vind, regn och mörker. Startade man senare på dagen var det lantvins hela vägen. Den värsta sortens vind. Nej jag var inte så avundsjuk. Dagen efter stannade jag och damen och åt fisk i Gränna och tog årets första bad. Vindstilla. Varmt i Vättern till och med. Då fick jag lite sug att runda den där sjön nån vacker dag. Problemet är att det verkar så svårt att tajma in just en vacker det.

Oscar Claesson lurade ner mig till Gnosjö för att springa milloppet som går under namnet Järnbärarloppet. Han dök inte ens upp. Nästan otrevligt. Jag var sugen på ett hårt race med tanke på att jag börjar känna mig i bra slag. Fick köra solo hela vägen och klockan stannade på 30:58. Ganska nöjd med det faktiskt. Har ofta svårt att springa helt ensam under ett lopp och hålla fart. Även med en löpare i rygg brukar man tvingas att hålla högt tempo.
Nästa race blir på en mycket kortare distans. Mer om det i kommande inlägg. Ni som följer Holaveden får se.
Ajöss!