På Landsjön blandades vit sjöfågel med vita gäss i söndags när jag tittade ut från fönstret på Ringvägen. Vinden kom åtminstone åt hyfsat rätt håll. Från norr. Det blir kämpigt på bottre lång tänkte jag. Det är alltid jobbigt på bottre lång. Vilken bana man än springer.
Målet var att försöka hålla 3:20 på de platta delarna och springa kontrollerat i den backiga delen. Som sig bör gick det åt skogen. 3:08 på första. Hängde på i ryggen på en bortflyende Claessonbroder. Släppte och försökte hitta tempot. Luckan växte. 200-250m vid Säby. Vid fågelstationen var det något närmare. Fick lite energi av bröderna Sjöbergs hejande. Knappade in lite till fram till Lyckås. Jag om nån vet hur trött man kan vara där och hur långa de sista tre kilometerna är. Tänkte på Arvid. Lägger jag de sista 10 minutrarna i 3:15 går det nog hem. Vid Lilla-Lyckås var jag ikapp och fick några meter. Kändes som historien upprepade sig när Palle skriker vid Drättinge. Sneglade på klockan, drömgränsen är ju under 40, svårt att avgöra hur långt det är kvar men än var det en bit kvar till 40. Svängde in på Vistavallen och kunde äntligen ta dendär segern som jag jagat så många gånger. 40:45 är jag väldigt nöjd med. Kanske kan jag gå mot sub40 innan 40…? För några år sedan kändes ens tanken på sub40 helt absurd. Mycket kan ändras. Om nån för 10 år sedan berättat för mig att jag skulle göra mitt bästa Landsjön Runt 6 år efter jag ”slutat” träna och 2 månader efter jag blivit pappa hade jag skrattat. Men, men, en gång tvekade Arvid på att han någonsin skulle klara sub32…
Nästa lopp blir Kungsholmen Runt Halvmaraton om 10 dagar.
-OL
Senaste kommentarer