Hur gottgör man för fyra dagar missad blogguppdatering? Det är oförlåtligt. Jag tar av mig mössan, håller den i båda händerna framför bröstet och med sorgsen stämma ber jag om er förlåtelse. Från och med nu lovar jag att sköta mig.
September är över. Det var månaden jag började springa igen, visserligen bara 33 kilometer totalt, men det är något att bygga vidare på som man säger. Favoritmånaden oktobeer har hittills levererat lika många ha kilometrar, så det finns väl hopp. Kan man vara tillbaka i full träning typ i januari hade jag varit nöjd.

En helg i Örebro med kärleken var väldigt lägligt. Träd som är helt gula, sol som skiner och en himmel som är blå. Löpning i all ära, men ibland är det precis vad som krävs för att man ska må lite gott.

Oskars Stockholm maraton imponerade faktiskt. Träningen inför det imponerar nästan ännu mer. Hängiven. Bara mata på vecka ut och vecka in. Ett resultat som egentligen vara ganska väntat, men ni vet hur maraton är. Det ska göras också. Att få med sig ett resultat efter så mycket slit är så himla skönt. Jag längtar tillbaka till den känslan. Ibland har man fått frågan vad det bästa med löpning är, jag skulle säga att det är precis den där känslan. När man vet att man är riktigt bra och mar får till det där perfekta loppet.
Maraton speciellt och jag kan lova att oskar springer 10 minuter snabbare inom 2 år. Den resan ska holaveden vara med på, så fram tills dess ska bloggen rulla på. Utan uppehåll.

Bis morgen. / örnen

Run with a view