Ståaldrigstill. Alltid va på väg. I rörelse. 

Motton som är värda leva efter och betrakta med vördnad. Man får inte bli stillastående. Det leder till tristess. Tristess är meningslöst. Och är livet meningslöst. Ja, ni fattar. 

Tre dagar har förflutit framför skärmen. Vilket jobb man har alltså. När man inte kan röra på sig heller var eller varannan vecka också så blir man snudd på galen. Känslan av att stå still. Fruktansvärd. 
30 mm regn väntas idag. Det gäller att vara stark genom allt.

/RD

I måndag körde vi intervaller i kvällssolen på stadion…eller snarare i skuggan av kvällssolen. Härlig känsla ändå att känna höstkylig luft kyla kroppen medans 24 varv skulle avverkas. Kanske sista passet på stadion i år? Det brukar låta så från Uhrbom, men sen kommer det alltid något mer pass där.

Tillbringade helgen i Kaxholmen. Skärstadalens backar knäckte mig på lördagens marapass och pannbenet fick sig en törn. Passade på att fylla på svampförrådet inför vintern med lite trattisar, kantareller och Karl-Johan svampar. Men jag var tydligen inte ensam i skogen….plockade 2 fästingar i lördags. I söndags kväll kände jag kliet igen. Denna gången på ett väldigt osmidigt ställe. Fästingen hade siktat in sig på min högra skinka. Sambon är bortrest. Att manövrera en pincett i en spegelbild i sina bakre regioner kräver sin koncentration så att säga. Efter att tagit till både diverse nypverktyg, knivar och allt tålamod fick jag nöja mig och gå på spriten. Även vardagen bjuder på äventyr ibland!

-OL

Känns som det härjar rejält med virus i omloppsluften. Var och varannan är täppta med glansiga ögon. Man stålsätter sig och borde gå och lägga sig i tid. Som nu.

Grabben körde race ikväll. Hans kanske bästa. Men det är motigt nu på vardagskvällar. Mörkret har börjat sitt intåg. Som Arvid sa, en prövning väntar.

Sambon väntar, men på nätet kan man läsa att provsvaren kommit. Kan ligga något i brevlådan imorgon. Vi lever med hoppet. Tron på framtiden.

Helt i onödan skulle man hoppa ner från ett flaggbås. Knät åt helvete, igen. Nästan två veckor sedan nu. På bättringen men halt och öm på insidan. Det är jävligt. När man tänkte sig en höst springandes. Men springer nog om inom någon vecka. Men måste någon gång göra något åt det här. Det är jävligt. Man får stålsätta sig. Det är ett helvete men framtiden ser ljusare ut.

Cykellivet fortsätter. Dessvärre. Kanske blir man aldrig löpare igen, vem vet. Men det är inte så illa trots allt. Nummerlappen åker på under rallarloppet. Motionsklass. Motionär. Jag har lite smått börjat panikträna. Nu återstår två veckor med fokus på MTB. Kan man slå någon som kör tävlingsklass?
Ungefär som under värnamorullen när en H40 åkare vann över ski classics-proffsen. Rullmotstånd hit och rullmotstånd dit.
Min cykel kommer definitivt ha bästa rull på rallarloppet, det är ju faktiskt oskar som byggt ihop den så det räknar jag med.

Hösten är rätt fin ändå. Känns som man brukar säga det såhär första veckan, men man börjar ju lära sig med åren att det som väntar blir en prövning. Kan man köpa ett gymkort nu eller hur är det? Covid är väl över 29e?
/örnen

Måndag-onsdag en dimma. På benen delvis igen efter hjärnskakningen. Generalrepetition med fotbollens dag och sen kioskverksamhet fram till skymning. Föreningslivet är fint.

Restriktionerna börjar lättas. Matcher spelas. Lopp genomförs. Livet kommer tillbaka. Nu hoppas vi på en fantastisk vinter med mycket snö. Ska skaffa gymkort på ÖIS-gården nu. Eric Svensson ska ta tag i de fria vikterna. Jag ska lära honom skidgången. Vi utbyter tjänster. Det är väl så man blir bättre – samarbete.

Anmäl er till ÖIS-Loppet 2 oktober. Häng sedan kvar till eftermiddagen och kolla när ÖIS maler ner Hallby. Ett tips i föreningslivets anda!

/RD