Den sista milen

Solen värmde snabbt upp den kalla och ovanligt tidiga morgonen på Lidingö i lördags. Start redan kl 9:15. Men stämningen var på topp. Känslan av spänning låg i luften tillsammans med linimentdoften. Saknaden av större lopp under corona har varit påtaglig. Även om inte årets Lidingölopp var sig riktigt likt så kändes det ändå som ljuset i tunneln. Vi på väg mot något, kanske inte tillbaka, men åtminstone mot en ljusare framtid.

Loppet gick sådär. Fick en bra start. Kändes som det gick hyfsat lätt fram till 13-14 km. Tyckte att jag hade krafter kvar vid Fågelöudde efter 15 km. Men i backarna förbi Södergarn och Bosön fick jag släppa dom jag sprang med. Inte så värst mycket men det bet inte riktigt. Sista milen rullade på men det fanns inte så mycket att hämta i benen och jag kom in på 1:56:05. Ingen dålig tid, strax över PB. Men jag var inte riktigt nöjd. Men 9:e loppet är avklarat, ny bästa placering med en 48:e plats och fjärde loppet under 2 timmar. Nästa år, då står Holaveden enade på startlinjen, fyra medaljer ska bärgas!

På söndagen hängde jag på ut till starten med pappa som gjorde Lidingöloppsdebut efter två tidigare anmälningar men ingen start. 15 km avklarades med galans. Jag var allt lite stolt när jag fick lämna av honom i startfållan och stå bredvid och vänta på att startskottet skulle gå.

Mot maran! 11 dagar kvar.

-Oskar