Fotboll

ÖIS är tillbaka. Efter en tung vecka reste de sig på 9. Krigade som bara ÖIS kan och vägrade gå av plan utan tre poäng.

Jag har legat i koma hela dagen. Att se George Kara komma in i paus och slita som ett djur och sen trycka dit den i krysset med två minuter kvar igår var för mycket. En kille som inte är från Ölmstad men som tagit ÖIS till sitt hjärta. Framspelad av Anton Jagborn som förmodligen är tillverkad på Öis, född i omklädningsrummet och döpt på tennisplan. Att se Henke Johansson göra comeback i Öis-tröjan efter 14 år. Att få stå på Siringe-läktaren i andra halvlek. Att skrika ut sitt hopp och förtvivlan till en klubb och ett lag som är så mycket mer än just en klubb och ett lag. En mäktig Öis-upplevelse.

2-1 hemma i en match som betydde så mycket för självförtroendet. Jag stod bredvid. Revbensskada som ni vet. Stolt över mina kamrater. Lagidrott oavsett nivå blir inte renare eller finare.

Ge det en vecka till sen är jag med.