Övermodet har drabbat mig igen. Och det har återigen blivit mitt fall. Landsjön Runt mitt på dagen i strålande vårsol bör vara en njutning. Men när man inte har en enda aning om vad man står så kan de första två kilometerna till Palles gamla lya gå alldeles för fort. Och sen är allt bara en enda lång Golgatavandring.

Eftermiddagen skulle ägnas åt att förbereda mig för kvällsjobb på Vapenvallen. Men var helt sänkt. Härliga liv. Att springa sig så trött har jag saknat.

Tiden? Nej. Den tar vi en annan gång.
/RD

Två rastlösa själar, på jakt efter lust på flykt från tiden. Coronasäker pendling först till föräldrahemmet i vårgårda. Det är fint där. Nya lamm och doft av hö på logen. Man måste få känna lukten av lantbruk ibland.
Det var visst ett kalas när vi kom dit så först sillalunch för att senare på kvällen gå på hamburgare. Där i mellan tårta och kaffe. Magiskt.
Det behövdes fylla på depåerna för dagen efter blev det en spontanare till kaxholmen. Vi trodde att det kunde vara ca 12 mil enkel väg, men så enkelt skulle det inte bli. 15 mil senare och med en bakväxeln som gick sönder halvvägs så var vi framme.
Det som inte dödar osv..

Hälsenan har fått vila från löpning 4 dagar nu. Hoppas det ska göra susen.

/ örnen

Ljus morgon. Spegelblankt. En fiskebåt därute, någonstans i mitten. Pontroner(?) ute. Ädelfisk. Han är nog närmre denna sida en vad man först kunde tro, en bit från mitten, häråt. En gräsands hane flyger förbi. Hör inte till vanligheterna. En vacker fågel.

Valborg är över. Körmusik och nässelsoppa. Kyckling. Vinflaskor. Röriga minnesfragment. Ett högljutt skratt. Det är bara på fyllan man får för sig att sydamerikansk film är riktigt bra. Märkligt.

Det ser ut att bli en fin dag. Det kan behövas. Man får börja någonstans så man kommer i rullning. Frukost är ett bra alternativ. Nu kör vi.