Tandvärk ner i roten. En hälsena som krånglar. Jobb jobb jobb. Glömd lunchlåda och dessutom november. Fucking november. Den månaden borde man hoppa över ärligt talat. Ingen leverans direkt. Läge att vända blad nu. 2021 kommer bli grymt!
Där borta finns ett sken vid en horisont. Och där ligger dina drömmar men för dig är det för långt Men jag tänker inte lägga mig på knä nått mer
Ni kan kolla på min rygg när jag springer om er
Det är något magiskt med löpning ändå. Även om man mår skitdåligt, har tandvärk ner i roten och lunchlådan blev kvar hemma. En löptur brukar allt som oftast hjälpa. Ibland behövs det en en kort runda, ibland en lång runda. Ibland med sällskap och ibland, tex som igår, helt ensam längs med tomma cykelvägar mitt i Göteborg.
I tisdags tröttnade jag dock. Jag vek ner mig. Var trött på motvind, regn och genomblöta kläder. Bytte om och körde inomhus i friidrottens hus. Förlåt Tegnell. Förlåt Stefan. Förlåt alla mina medmänniskor. Men jag träffade bara dom jag brukar träffa, och dessutom var vi bara 4st, och dessutom var alla friska. På en spårvagn med 50 andra okända människor trivs nog covid-19 viruset bättre.
Hur som helst. Vi sprang 15x200m väldigt snabbt. Det var kul. Jag mådde bra. Sen låg jag i en tandläkarstol i 3 timmar och mådde piss. Vad vore livet utan lite omväxling. Förmodligen tråkigt.
Snart december. Håll ut.
/ örn
2020-11-26 at 11:32 f m
15x200m i snabb fart med krånglande hälsena gör mig fundersam…
2020-11-27 at 8:45 f m
Jag skrev väl aldrig att det var bekvämt
2020-11-27 at 2:24 e m
Ha ha nä det är sant…