Ut med språket. Jag gick igenom en skilsmässa i en pandemi. Det var helt rätt för alla parter. Allt har blivit bättre.

Jag har träffat en människa som ger mig allt jag vill ha. Trygghet, lugn, en varm famn, klarspråk, klokhet, jävlaranamma, skratt och lycka. Det är vackert. Jag trodde inte det skulle ske. Men hon fanns där hela tiden. Närmare än jag kunde tro.

För egen del brottas jag med mig själv. Som vanligt. Det är en ständig kamp och frågeställning. Det gäller att vara på väg. Men var går vägen? Förr var det alltid tider och vinster som räknades. Vad är det nu?

Den långa färden mot en säker död fortsätter. Den behöver inte vara bekväm. Men jag vill att den ska vara meningsfull.

/RD