Pfungstadt

Pfungstadt i Tyskland är nog en stad jag inte rekommenderar. Det var ganska grått, väldigt liten och inte alls särkilt rolig. Åk inte dit.
Men vill man springa ett snabbt lopp finns det faktiskt goda möjligheter. På den lilla arenan arrangeras det ofta bra kvällstävlingar, och det var det som lockades dit mig och min klubbkompis Pihlström. Vi kan kalla honom för Pilen.  En värdelös natts sömn på det pittoreska hotellet inledde vår vistelse. Det var så mycket mygg på rummet att jag var rädd att vi tappat alla våra röda blodkroppar när dom hade käkat på oss en hel natt. Det var en massaker som utspelade sig när vi tillslut tröttnade och slog ihjäl allihop. Röda blodstänk på väggarna och taket lämnade vi kvar. En makaber syn.
Tävlingen i sig var tänkt att gå väldigt snabbt. Ett bra startfält där många löpare gjort mellan 3:40 – 3:44 på min nya favoritdistans 1500m. Det är verkligen den enda distansen som känns rock n roll, och det gillar jag.
Hararna hade bestämt sig för att dra mot en sluttid på 3:37 och i det drygt 15 man stora startfältet kände jag att det blir perfekt. Kan dom vinna på det är det bara ligga med längst bak i gruppen, och förhoppningvis åka med i tåget och landa på en tid några sekunder långsammare. Men vad hände egentligen?
Första haren kliver av vid 800 och passerar där på 2:00, dvs 5 sekunder för långsamt. Andra haren kliver av vid 1200 och då ligger vi fortfarande långt efter det tilltänkta tidsschemat. Jag upptäckte att det gick långsamt eftersom jag inte hade några problem att avancera i fältet, vilket jag borde haft om det gått betydligt snabbare.
Ut på sista varvet trycker jag allt jag har, det svarar bra. Jag plockar några placeringar och hinner tänka att jag har ju bannemig dagen, detta går fort. Jag hade då ingen aning om att det gick långsamt. Sveper förbi ytterligare en löpare till på upploppet innan jag stumnar och landar på 3:46 låga när jag korsar mållinjen,  pers med en halvsekund men med en bra känsla på det avslutande varvet.
Visst, det är kul att spöa några stycken men det hade varit roligare att åka ner dit och springa på en riktigt snabb tid. Jag tar ändå med mig att jag avslutar starkt, går från sistaplats till sjunde på 400 meter.
Pilen smäller till med en stark avslutning han också och bli trea, drygt 1,5s före mig… han är duktig! På lördag ser ni han tävla i den svenska landslagsdressen när Sverige möter Finland, missa inte!

…något ni däremot kan missa är Pfungstadt. Åk inte dit om ni inte verkligen måste.
/ örnen