Då är man igång igen. Garaget, löpintervaller i Bunndalen och styrka på ÖIS. Att man känner sig levande då. Känns totalt overkligt att man kunde träna upp emot 7 pass i veckan för några år sedan. Man hade tid. Men framförallt ork.

Men det är inget att misströsta över. Istället glädjs jag över skierg-märkta händer och stela vader. Jobbar en vecka på radion nu innan det blir ytterligare två veckors ledigt. Fyra dagar i rad med uppstart 4.30. Det är en härlig tid för den som är vaken. Tystnaden. Måsarna. Ljuset. Men tro inte att man somnar i tid för det. Däremot är kroppen otrolig. En tupplur på 10 minuter kan kännas som 8 timmars sömn när man ligger back. Ja ja, svammel. Nu dags att släcka lampan. En ny dag gryr alldeles snart.

Alla vägar bär till ÖIS-gården så småningom.