Jag är lite nervös. Man kände direkt när vi gick in i den här veckan att det är tävlingsvecka. Helt annan känsla. Fokus på varje löppass, varje steg som tas, varje morgon man vaknar och känner efter om man har halsont eller bara inbillar sig. Det är konstigt det där. En lättare släng av ångest man helt enkelt får lära sig att leva med. Men jag är ganska bra på att tackla det tycker jag. Försöker ofta ta det med en klackspark.

Jag är i mitt livs form. Senaste veckorna har jag gjort träningspass som jag tidigare bara kunnat drömma om. Det går fortare än någonsin och det har aldrig känts så här bra. Jag har inget emot att berätta när jag är i bra form, de som ständigt snackar ned sig själva och slänger in en brasklapp så fort man ska tävla har jag inte mycket till övers för. Men, det kan fortfarande gå åt skogen även fast man är i bra form.  Att springa 10000m på bana är svårt. Det räcker inte med att man är i sitt livs form, man måste ha skallen med sig också. Att kunna bita ihop är en konst och det är inte alltid något som man kan lära sig.

/ aö