Tortyr för kropp, tortyr för själ, ett pinoredskap på vattnet flytande.

Bekänn din skuld och tänk på ditt väl, när du hör bränningens rytande!

Då är ej långt till räddande strand, du tror!
Men skepparen fruktar för land, och lägger bogen rätt ut i sjöarna ; han flyr den sökta frälsande hand och vänder rygg till de lugna öarna ; ty falsk är sjö, men falskare kust!
När medvind blåser med liv och lust då har du att vänta den hårdaste dust.

 

Till havs! Lägg ut på det gröngråa fältet, där skeppet plöjer och regnmolnet sår, men intet växer i plogens spår och ingen bor under himlatältet.

I dag det liknar en presenning sydd till värn mot regnet som alltjämt ökar. En ann skulle mena den är till skydd för himlens blå emot ångarnas rökar, mot jordens damm och flugornas prickar, eller som skärm mot de ondas blickar.

/ August Strindberg