99

Det föddes ett blogginlägg igår morse. Vi pratade psykisk ohälsa – som det pratas om i dessa dagar. Det är bra. Det är aldrig bra att hålla sånt inom sig. Eller är det? Det applåderas och folk vill gärna vältra sig i sitt eget elände, ändå är vi så dumma att vi inte förstår att smärta inte syns.

Det gör ont fast ingenting blöder.

Jag väljer att inte skriva det inlägget men kom ihåg, och det trodde jag aldrig man skulle behöva säga igen: Döm inte efter utsidan. Ett välbalanserat ordnat yttre och beteende betyder inte per automatik att det inte stormar på insidan.

I torsdags stormade det också på insidan. Hamnade skrikandes på garagegolvet. En sådan djävulsk skärseld. Jorden skakade under fötterna. Att försöka nå de där sub 19 innan Orsa kan bli en utmaning värd namnet minst sagt. Väl där säger jag som Arvid: Det ska njutas.

Paradiset väntar. Man kanske skulle lägga ut någon annan orimlig målsättning här på bloggen så man har något att leva upp till.

Vi har 99 dagar kvar till konungafärden. För er som gjort jobbet på rullskidor säger jag grattis. För en annan gäller det bara att hetsträna i 98 dagar och lita på vinnarskallen.

/RD