Vilken eufori man missat. Tre av mina svurna bröder på pallen. PeterNilsson och allt det där, öis gården. Jocke Larsson och Olof Broström. Man skulle vart med där och krigat. Men man får prioritera och det är svårt. Min chef ska sluta och han har varit min chef i många många år, i tre olika företag. Man har haft mycket nytta och glädje av den mannen och man får bara hoppas att han känner hyfsat likadant. En otroligt härlig människa. Sådana som han behövs.

Dock sprangs banan i Torsdags med Adina. Vi firade ett år. Hade vår första dejt där, upp och ner i backarna. Speciellt. Den dejten är den bästa stunden man haft på den banan. Aldrig presterat där. Den kräver, men det är inte försent. Nästa år får man stå på startlinjen igen och gå igenom alla dom där demonerna av självtvivel som attackerar en i prestationens skärseld. Måste ta av mig hatten för Robbans beskrivning av loppet. Han kan skriva ”Race reports”. Det är inte alla som kan det. Han kan.

Det är märkliga tankegångar man kan få under press. Så som man är under lopp. Det mest fantastiska är när man ”har det” kan koncentrera sig och vara avslappnad, bita ihop och ösa ur den där källan som ibland är helt bottenfryst men då och då är havslik.  Kipchoge sa att han kände direkt efter någon kilometer att han skulle springa under två timmar. Mycket av tankarna i ett huvudet är tyvärr självtvivel. Tankarna i huvudet har sitt ursprung ur tre kategorier som grundar sig i samhällets fördomar, det genetiska arvet och återklang av vår personliga historia. Återigen det där med vår plastiska hjärna. Ju mer man tänker på det ju märkligare framstår det.

Hur skulle det vara att stänga av tankarna i huvudet utan att stänga av huvudet. Koncentrera sig på en sak och stänga allt det andra ute. Kittlande tanke va? Personligen har jag haft koncentrations svårigheter hela livet. Man lär sig leva med det men det är så tårarna rinner ner för kinderna när man läser om människor som levt under depressionens mörka moln hela livet plötsligt blir befriade. På ett sjukhus i Jerusalem opererar man in elektroder i hjärnan som styrs av en minimal dator som opereras in i bröstkorgen. Människor får en andra chans. Sånt griper en.

Det finns ett stycke i Yuval Noah Hararis bok Homo Deus när journalisten Sally Adee får en kvasi andlig upplevelse av att testa transcranial direct current stimulator. En hjälm utvecklad av den Amerikanska militären på en flygbas i Ohio. Huvudet bara tystnade. Koncentrationen ska varit total. Tvivlarna säger placebo. Vem vet, man vet iallafall att man kan manipulera hjärnans elektriska mönster. En dag kanske en tankehjälm är var mans egendom. En missunnsam jävel i skallen säger att om man kan operera in chip i hjärnan på Hadassah sjukhuset så kan man göra det på andra ställen också, där nyfikenhet och pengar är inblandade. Kanske i Oregon. En del av min hjärna trivs i den gamla världen en annan del vet att den gamla världen är död. Allt är framtid. Vilka är bevisen mot Salazar?

På återseende

/Johan