löpeldens år

Jag går med en bön om sinnesro
I mina löparskor, i mitt mörker
Lite full, lite glad
Lite vilsen i en främmande stad.

Jag ser redan fram emot 2020, trots min lätta åldersnoja. Bara springa igenom den här hösten, låta det passera smärtfritt. Men något säger mig att det inte kommer att bli så som man önskar. Bilden som Robban la upp i förrgår vittnar om det oväder som är påväg att dra in återigen. Inte bara dåligt väder och tunga moln. Det är någonting annat på gång också, jag bara känner det på mig..
Men man har ett val. Ska man klä på sig för att gå ut och möta ovädret eller bara stanna inomhus där det är varmt och gött. Jag kanske flyger utomlands för att slippa välja. Kanske till Afrika. Kanske borde man stänga av mobilen en månad och bara springa. Kasta tändvätska på den där löpelden och bara skita i allt annat. Fokus fokus.. Blir nog bra.

En helg med holaveden var precis vad man behövde. Längesen vi umgicks men det kändes precis som förr. Palle bygger hus och Oskar bygger batterier. Jag bygger inför att slå igenom på riktigt 2020. Bara gå och kika på husfasader och köpa en bok tillsammans gav mig så mycket energi. Följa David Nilsson på mobilen som sprang i Berlin samtidigt som man blickade ut över Stockholm. En dag som innehöll så lite men som man ändå tar med sig.
Lidingöloppet var väl ingen succé för någon men kul och se Oskar springa bättre än någonsin. Han är stark som vanligt och nu springer han tekniskt bra dessutom. Så blir det när man tränar med duktiga löpare.

För egen del går det sakta men säkert framåt. Efter en lite dipp motivationsmässigt är jag nu åter i träning. Börjar om lugnt och försiktigt denna gången. Inget att stressa inför just nu. Så länge låret håller blir det inga problem att vara tillbaka starkare nästa år och det är mitt huvudmål just nu.

Förresten; jag har fått en ny klubbkompis. Samuel Tsegey värvades av Hälle nu i veckan. Har är gift och har barn tillsammans med Samrawit som redan springer i klubben. Samrawit är duktig. Hon vann både SM 10000 och finnkampen 5000 i år, men hennes man är nog snäppet vassare. 2014 blev han tvåa på halvmaraton i Köpenhamn med tiden 59:21 och har dessutom gjort 2:07 på maraton. Det är rätt häftigt. Helt plötsligt är man klubbkamrat med en såna världslöpare. Terräng-Sm blir första tävlingen för honom i randigt linne.

Det var allt.
Hörs om fyra dagar

/örnen