Öis är tillbaka på vinnarspåret. För en vecka sedan fick jag kliva av med kramp i båda vaderna efter 60 minuter. Förnedring. Kramp är något riktigt jävligt, som tur är har jag sällan det problemet. Men igår kväll höll kroppen ihop. En hederlig gammal Öis-seger blev det. Inget skönspel men mycket kamp och vilja. Lagidrotten kommer aldrig försvinna ur mitt liv. Jag känner det. Har försökt så många gånger att lämna det av olika anledningar. Men det är ju oförklarligt egentligen. Man ska göra det man tycker om.

Sveriges damer. Vilken insats mot Kanada. Vilken räddning av Hedvig Lindahl. Men detta VAR:ande. Video assistent referere. Vissa saker ska bara förbli som det alltid har varit. Fotboll är en bedömningssport. Ibland blir det fel. Men det får vi leva med. Nu försöker fotbollen implementera något så att det aldrig kan bli fel. Bra, tänker vissa. Men när de väl har börjat kommer de aldrig sluta. Domarna förlorar sin ryggradsreflex. Den sitter i hörsnäckan nu. Och tilläggstiden blir…. nej jag orkar inte. Måste formulera det här bättre. Jag är negativt inställd till VAR. Så mycket kan jag säga.

Nu tar vi nya tag. Tyskland på lördag. Semester på fredag. Bara kör.

/RD