Ja, man kan väl säga att det kom som ett brev på posten. Efter Landsjön Runt anade jag något av stickande känsla under foten, en känsla som vid närmare eftertanke gjort sig påmind då och då. För en vecka sedan blev jag sugen på en tur i ÖIS-Loppets spår. Magiskt vackert så här års också. Borde vara ett vårlopp och ett höstlopp. Det var i takt med att kilometerna tickade in på kontot, och jag närmade mig stigningarna mot högsta punkten (från vägen mellan Drefseryd och Tossehall – den här backen måste få ett eget namn) och backen i Berg, som jag kände hur det började domna runt hälen och de karaktäristiska stickningarna uppenbarade sig. Men i samband med backen utan namn märkte jag samtidigt hur jag flög upp i en fart jag aldrig upplevt just där. Jag tror det kallas form och det är underbart att uppleva. Det var inte lika underbart att vakna upp i fredags dock och inte kunna stödja på foten. Men med lite konsultation från doktor Oskar och tålamod har jag nu vilat från löpning en vecka och det känns bra. Borde vila en vecka till egentligen. Åren gör en klokare. Utrymme för att bli förnedrad av Palle och Wetterheim på rullskidsintervallerna i söndags och att göra årsdebut på skiergen i tisdags.

Liverpool-Barcelona. Vilken saga. Ord går inte beskriva fotbollen nog. De senaste åren har jag tagit ett medvetet steg ifrån den internationella fotbollen. Den är oftast för bra. Det måste finnas lite svärta, känsla, engagemang och levande läktare. Klassen på fotbollen är sekundär. Men när det verkligen gäller, när det handlar om den yttersta toppen får man ta ett steg tillbaka och bara njuta. Säger inte mer.

Sillarännet 2019 kan bli bra. Ett nytt koncept är ett prisbord sammanställt enligt knytkalas-princip. En bana mellan 5 och 10 kilometer i Ölmstad. Midsommarförmiddagen kan ni boka in.

/RD