Snöflingorna yrde förbi utanför kontorsfönstret. Eftermiddagströttheten hade slagit till. Men till sist fick jag på mig träningskläderna och skorna snörades. Jag hade hört talas om en idrottsplats som tydligen även hyser skidspår på vintern borta vid Kristineberg. Nu återstod bara att hitta dit. Först kom jag bara till några fotbollsplaner med efter yterligare någon kilometer låg den där. Den röda löparbanan. Sliten, Bakom ett bussgarage. En tom läktare. Det andades liksom östeuropa trots att jag sprungit väster ut på Kungsholmen. Tusingar, klassikern. Efter ganska många veckor med minst sagt knapphändig intervallöpning hade jag inga höga förväntningar. Men jag bestämde mig för att köra tills jag inte klarade 3:30 längre i blåsten och snön. 3:31 på den 8:e. 3:20 som bäst. Inget att skriva om på bloggen egentligen men känslan att snurra där på den slitna tartanen ändå så äkta. Det är löpning.
Imorgon tar jag tåget mot jämtlandsfjällen, det vankas toppturer och prognosen visar solsken!
-OL
2019-04-10 at 11:13 f m
Ja den där gamla tartanen👍 Där har mina enda tusingar i livet genomförts en gång. Nu får vi se till att boka in en löprunda i skogen Oskar.