Motsolsintervallen

Så lite som krävs för att komma upp på hästen igen. När synfältet korkar igen och ångestklumpen expanderar lika snabbt som mörkret faller finns det bara en väg och den är uppåt. För rätt som det är så nämner någon i bloggventilen att det är träning och så springer 12 personer intervaller en dimmig novemberkväll och man känner att man är tillbaka som en levande människa. Plötsligt kommer det in en äldre dam på jobbet som berättar om sin gotländske faderslösa morfar vars memoarer hon har i sin hand. Hon ber att få den kopierad och när hon får det blir hon så glad att det nästan brister och man översköljs med varm tacksamhet. Två händelser som fått min vecka att vända från avgrunden och halvvägs till molnen.

Vi måste stressa av. Inse värdet i att vara vänliga och låta hjärtat jobba och tala. Bildligt och bokstavligt. Inse vad vi vill och vad som är viktigt. Lättare sagt än gjort.

Nu är det fredag. Igår nattade jag min dotter. Höll handen och visksjöng. En pojke är försvunnen Falkenberg. Vilken mardröm. Ta hand om de dina.

/RD