Den där överskriften är betydligt mer komplicerad än vad den skulle behöva vara. Egentligen. Men gång efter annan visar sig saker vara just det, mer komplicerade än vad de tordes vara. Man sysslar med förenklingar hela tiden, ögat gör det, kompisarna på jobbet gör det, du gör det, ja gör det även om ja försöker fatta kniven och ge mig in i det. Ångrar mig ständigt men det finns ingen återvändo.

Man kan översätta den där överskriften till ”Det finns ingenting utanför texten”. Filosofen som myntade uttrycket var den franske filosofen Jacques Derrida. Tänkte använda det för att fortsätta kasta skit på Instagram. Som ett t-shirt tryck fast i bloggordsformat. När man ska kasta skit på något och helst få skiten att kasta dynga tillbaka så är det helt fel fallenhet att först bli tveksam sen nyfiken sen fascinerad. Krig är krig och det har faktiskt inte så mycket med rätt eller fel att göra. Instagram är fortfarande skit som stjäl uppmärksamhet. Reklam tv gånger tio. Nu är det här inte min personliga åsikt utan bara ett kraftfullt sätt att uttrycka sig på. Vilket är just som oftast en förenkling.

Hur som helst, var var vi? Derrida var väldigt inne i förklaringsmodeller kring hierarkiska strukturer. Hans förklaringsmodeller har mig veterligen inte jättemånga anhängare idag men dom går grovt förenklat ut på att hierarkiska strukturer uppstår för att inkludera dom som drar nytta av den och förtrycka dom som missgynnas och utesluts. Derrida menade att söndring och förtryck finns inbyggt i själva språket. Det är väldigt nihilistiskt och destruktivt att påstå att det inte finns någon sanning utan att allt är tolkning och skitkastande både uppifrån och nerifrån. Derrida betvivlade själva kategoriseringshandlingen att en hierarkisk position är en följd av skicklighet och kompetens. Det är just dynga.

Makt är en av flera männskliga drivkrafter. Vi konkurrerar för att nå toppen i flera olika tävlingar. Och vi bryr oss om vart vi befinner oss i denna dominanshierarki. Det är rent ut sagt skittråkigt att bli omsprungen av en den ena än den andre i skogarna kring ölmstad. Men det är guld. Guld kan man tro inte är så mycket för världen. Vad ska man ha det till? Men det är bra att ha och samla på om man vill tävla igen eller posta snygga foton med tillrättalagda kommentarer, skoja bara. Sådana gulddagar som vi hade i lördags är bra inför mörkare tider, helt klart. Hjärtat var på det rätta stället och resultatlistan var ingen derridiansk tolkning utan byggde på kompetens och skicklighet. All respekt. Guld. Allt. Åskådare medtävlande Guld.

I torsdags fick vi så mycket stryk på Stockholmsbörsen att vi egentligen skulle slagit igen skärmen och konstaterat Guld! Guld står sig alltid i kris. Skulle det krisa sig så är gemenskapen som öisloppet ger guld värd. Claesson får löpa med vitflaggan och PeterNilsson ordnar allt det praktiska, vi andra kan ta en korv. Guld, spara på det mina vänner. Fysiskt guld är lite töntigt men börshandlade fonder med guld som underliggande tillgång funkar.

Ps Istället för bilden tar vi fyra ronder guld mot S&P500 i kristid.

Rond1: 11 september (10/9 2001 – 11/10 2002)

S&P500 -22%                  Guld +17%

Rond2: Global finanskris (10/10 2007 – 6/3 2009)

S&P500 -55%                   Guld +26%

Rond3: Eurokrisen (20/4 2010 – 1/7 2011)

S&P500 -15%                    Guld +5

Rond4: Kinaoro (18/8 2015 – 11/2 2016)

S&P500 -12                       Guld +12

Öis-loppet 100% rent guld

När vädret fått för sig att det inte var höst och löparna äntligen börjat förstå ÖIS-Loppets storhet så stod vi där igen. Nedbrutna men samtidigt överväldigade. Öis-Loppet frambringar djävulen i oss alla. När backen utan namn som aldrig tar slut och Bergabacken avlöst varandra så finns ingen återvändo. Det är bara ett enda ösande och forcerande. Samtidigt som det njuts å det grövsta.

Fick äran att hänga med Dolla. En lika självklar start i ÖIS-Loppet som alltid. Men när det började gå uppför på allvar fick den yngre släppa för den äldre urstarke. Sub 50 på ÖIS-Loppet var en målbild som växte sig större och mer realistiskt ju längre det led. Men när man tror att det börjar gå utför så väntar ändå en del knixar och efter 10 kilometer ska farten hållas intakt. Det höll. 49.47 i mål och femteplats. Där framme vann föga överraskande Oscar Claesson för vilken gång i ordningen? 1.48-mannen och Oskar la beslag på pallplatserna där bakom och Palle sluggade värre än Khabib Nurmagomedov strax efter.

Deltagarrekord och ett fantastiskt eftersommarväder. En ÖIS-Loppsstab lika fantastisk som alltid. Som de kämpade med allt! Stolthet.

/RD