Cykelpendling & lidingö

Ambulanser och blåljus en olycka i tunnelbanan
Karlbergsvägen glänser i regnet som baren på Tranan
Lönnlöven virvlar som gnistor runt kolsvarta grenar
Både Hösten och jag har nog insett vi kom för att stanna

Hösten är här på riktigt. Lite ovant att möta den i Göteborg för första gången i mitt liv. Vinden suger tag i en när man cyklar över Göta älv kan jag meddela. Vissa dagar regnar det vågrätt och vid ett rödljus stannar cykelpendlingsklungan upp och alla bara stirrar på varandra. Skakar på huvudet. Nån åker rullskidor över järnvägsspåren och jag tänker att det borde finnas enklare sätt om man vill slå ihjäl sig. Innan lampan ändrat om till gult är klungan iväg, då gäller det att hitta en bra rygg. Elcyklar är bra, dom går fort och tar mycket vind. Hösten är här för att stanna, för i Göteborg lär det inte bli vinter.

Två dagar kvar innan Lidingö. Tankarna snurrar. Första milen är ganska avgörande så det gäller att ta sig an starten ganska smart. Inte för snabbt, inte för långsamt. En minut för snabbt kan få förödande konsekvenser när man närmar sig slutskedet av loppet. Att tappa 30 sekunder per kilometer sista milen är ingenting tro mig,  been there done that. Så vad ska man öppna på? Det är det som är det svåra. 36 minuter? Kanske, omöjligt att säga. Man kanske inte ska tänka utan bara springa. Löpning i sig är inte en så komplicerad sport, men Lidingö är det.

Tranan är bokat. Dolla i baren. Där har vi målbilden, Men vägen dit är lång. Tre långa mil.

/Örnen

En fin klunga på väg mot vardagen.