Likt pusselbitar

I lördags föll de på plats. Pusselbitarna i maratonpusslet. Med osäker form stod jag på startlinjen i Knektaparken där tydligen varenda lopp i Jönköping ska gå, förutom de riktiga loppen Landsjön Runt och ÖIS-loppet då.  De förädiskt lätta första 5 kilometrarna runt Rocksjön förökte jag hålla igen tempot och komma in i loppet. Det funkade perfekt och en behaglig resa i strax under 4 minuters tempo började. Hittade en liten grupp att springa med som höll ihop fram till 18 km och vi plockade in löpare efter löpare och plötsligt sprang jag på 4-5 plats. Halvmaran passerades på precis under 1:24 och mycket krafter fanns kvar i benen. I de tunga uppförsbackarna upp till Järstorp och Hisingstorp hade jag bestämt mig att låta det gå lite långsammare för att ha ben som ville springa fort nerför på slutet. Men tempot var ändå ganska högt och på toppen såg jag ryggen på trean i loppet. Efter någon kilometer var jag ikapp och passerade en mycket trött löpare. Nu var det ju ”bara” nerför kvar och ”bara” 12 km till mål. Så lätt det låter, men så fel man kan ha. Men inte denna gången. Jag var pigg. Kunde fortsätta mata på och kilometer efter kilometer rullade förbi. Tillbaka ner i Jönköping och bort mot Torpa och vidare ner mot Munksjön. Nu började det bli rätt jobbigt. Men några extra dextrosol kickade igång hjärnan trots att benen började svika 4 minuterstempot. När sista rundningen av Hälsohögskolan skulle göras möter jag tvåan. Han ser sjukt trött ut och hade tappat mycket sista milen. Men han hade fortfarande två minuter till godo på mig de sista 500 metrarna. In på bron och klockan tickade upp på 2:51. Ett nytt PB med 19 minuter med häng på en 2:50 gränsen kändes verkligen som en seger i jämförelse mot när jag två månader tidigare stod och spydde på den fyrfiliga vägen längst stadsgårdskajen efter 25 km i värmen på Stockholm maraton. Nu hade allt gått enligt plan och resultatet blev därefter. Satte mig i gräset vid Spira och drack en alldeles för söt läsk och hejade fram Robban till hans första mara!

Nu siktar vi mot Lidingö, rycktet säger att hela Holaveden kommer stå där med lapp på magen!