”Om du mot förmodan skulle halka, falla. Vill du då dö på Norsk eller Svensk sida?”

 

Ett fragment från den outskrivna fjällresan var när vi bestig Sylarna från södersidan. Det var lite hisknande. David Eriksson hade via telefon uttalat sig att det var fullt möjligt men inte för vem som helst. Och vi var ju inte vem som helst, verkligen inte. Men när vi nådde den andra toppen för dagen och kunde se Sylarna som ”Mordor” borta bland molnen, svart och skräckinjagande så svalde man en större klump än vanligt. Det blev en stimulerande färd mot toppen. En kittlande upplevelse. Det är så inbyggt i vår hjärna att tycka om risker. Det blir en annan typ av upplevelse. Faller man nu så faller man.

Det finns fara omkring oss hela tiden. Det bästa sättet att skydda sig ifrån fara är att bli skicklig. Som barn försöker man tuffa till sig. Som vuxen för man försöka att inte bli allt för bekväm.

Att klättra kan vara farligt. Att vara duktig på att klättra gör det mindre farligt, men ändå inte ofarligt. Där har ni hela grejen.

Faran har en tendens att dyka upp plötligt och oväntat och då är det bättre att vara skicklig än att vara oprövad.