I lördags var det dags för tredje starten i terrängmaran som går norr om Bråviken. Det hade regnat hela natten och morgonen. Såphala klipphällar och spänger blev resultatet. Bestämde mig för att jag skulle vara pigg när halvmaran passerades. Andra halvan är jobbig, småskuren och ganska kuperad. Jag släppte en tättrio efter 6 km och försökte hitta mitt eget tempo. Vid 17 km kom jag ikapp en av dem. Vid 28 km var jag 2 minuter bakom och kände mig ganska pigg fortfarande. Så pigg man kan känna sig efter dryga 2 timmar i skogen. Vid 35 hade jag 1,5 minut upp och jag visste att man snabbt kan tappa tid om krampen kommer eller det är tomt i ladorna. Med 3 km kvar ser jag de två löparna framför mig när vi kommer ut på en väg. Men det är fortfarande ganska långt fram. Men jag plockar in ser jag. In mot mål krymper avståndet och han som var i ledningen hade sprungit fel vilket slutade med att jag kom i mål som tvåa 17 sekunder efter. Väldigt nöjd med hur känslan under loppet var.

Intressant är att jämföra förra årets tid med årets då de var nästan identiska men uppläggen väldigt annorlunda. Först milen tappar jag ganska mycket för att sedan hålla ganska jämt. När man sedan kommer ut på grusvägsavsnittet upp till 25 km. Då är jag 850 m efter mitt lopp från förra året. Sedan plockar jag in väldigt mycket på slutet trots att jag tappar under vissa perioder. I mål är det ungefär precis lika med förra året. Men då råkade jag springa fel lite på slutet.  Nu siktar jag mot Jönköpings maraton om en dryg månad, så det får bli lite mer asfaltsnötning.