42195 meter

Stadion låg darrande i värmen. 16000 stod redo på lidingövägen.  Trängdes i skuggan på vänster sidan.  Adrenalinet börjar puma när fållorna släpps ihop och starten är sekunder borta. Ner mot Odenplan går det lätt, Dolla hejar på. Vidare mot Kungsholmen och välkända kvarter för mig. Allt rullar på fint och första milen ligger där den ska på 39. Vidare ut mot Gärdet och Djurgården känns det bra. Blir påhejad av Väder-Pia från SVT, ser en afrikan som kollapsat i värmen. Enda problemet är att jag inte kan dricka riktigt, magen säger emot direkt. Inte särskilt lägligt i 30 graders värme. Första halvmaran på strax under 1:24. Tillbaka på Strandvägen är det hiskligt varmt och förbi Gamla stan och vidare mot slussen börjar jag känna att jag måste få i mig mer energi och vätska. Drar en gel och vätska vid nästa kontroll. Strax därefter har detta återlämnats till naturen. Tänker att ”måtte ingen funktionär sett mig köra buss på stadsgårdskajen”, vill ju inte behöva bryta. 15 km kvar. Nu är det kamp. Springa, Gå, Raggla fram längst Söders gator. Kommer ihåg att jag hamnade i en bisvärm, klarade mig utan stick. Håll reda på era bin hipsterbönder of Söder! Legenden passerar, inte helt oväntat att han levererar. En sånhär dag är rutin hårdvaluta, högmod en säker undergång.  Äntligen Västerbron, 5 km kvar. Det är en surrealistisk syn att vara så sjukt trött men samtidigt är det ingen runt mig som springer fortare. Alla sliter. Folk har kramp, några sätter sig längst banan. Alla letar vätskestationer. Plötsligt kommer en tjej i hög fart och passerar för att i nästa sekund kräkas över hela Narvavägen. Krafterna börjar komma åter efter några prövande kilometrar. In på Stadion som 322:a och min första asfaltsmara var till enda. 3:10. Långt från målet på 2:50 men med facit i hand borde jag tagit det lugnare första halvan i värmen så hade nog inte 3 timmar varit några problem. Men det är som sagt rutin som räknas en sånhär dag. En riktigt rolig tävling var det i varje fall! Jag kommer tillbaka!