”Du vill, om möjligt – vilket det inte är – avskaffa lidandet. Och vi? Vi vill lida mer och intensivare än någonsin… För det är lidande som ligger till grund för all mänsklig utveckling.” /Nietzsche 

 

För att överhuvudtaget orka med, samla mod eller våga tro på meningsfullheten i allt som krävs i form av utveckling så behöver vi den lindriga inspirationen. Hjältarna. Dom som lyfter upp massorna till en högre nivå. Dom vars slit möter dyrkan. Dom som vägrar vara offer, det är dom som kan få oss att tuffa på. Hjältar. Superhjältar. Vardagliga hjältar helt utan superkrafter eller talang som så lätt kunnat vara en värdelös skit men som tar en sten och förflyttar den.

Leta alltid efter hjälten när du kliver in i ett rum. Undvik offret. Inte ens offret vill se sig själv som ett offer. Offermentalitet är vägen ner i avgrunden och den vägen är smutsig. Lidandet i livet är ingen förbannelse. Ett lidande blir bara till en förbannelse när det ses som meningslöst. Att förändra sig själv och sin vardag är ett syfte som gör lidandet meningsfullt, ändock så svider det, värker molande. Men det finns inget synd med det hela.

Man får övertyga sig själv, hela tiden, om igen.

Idag ska jag tända en eld för allt gammalt. Ur askan ska det röjas plats för nya drömmar att gro, växa och slå ut. Det är meningsfullt att transformera det gråa till grönt, tro på det röda och hoppas på det ljusa.

Tro på min kärlek

/Johan