Tisdagen före Vasaloppet. Nästan lika mytomspunnen som själva loppet. Dagen för tömning. Ett jävla pass helt enkelt. Av säkerhetsskäl. För allt man inte gjort men borde. Sista chansen.

Hur kallt kommer det att bli. Blåa tejpbitar på kinderna? Vilka handskar ska man ha? Kommer vattenflaskan frysa redan innan startrakan är förbi? Som ni ser är frågetecknen många.

Hur bör man ladda? Kanske bör man äta morsans lasange precis som för sex år sedan. Inte för att det gick extra bra då utan för att det goda resultatet kom som en överraskning. Och det är välkommet.

Vid den sista måltiden sa Jesus att var helst vi är tillsammmans är Gud. Han syftade på internet men det kom vi på först långt senare. Vasaloppet är en massrörelse. Femtontusen stollar är bättre än fem. Man måste gilla massan. Läsa vad Marx sa.

Gustav Vasa vet ja inte om jag ger så mycket för. En statsman. En man mot den småländska frihetsivern.

När jag sätter mig i bussen på fredag ska ja slå upp en kopp kaffe från en termos och be någon berätta om Vasaloppet 1987. Historien återupprepar sig alltid. Var beredd.

Årets bild 2017.