04:45 ringer klockan. Då påbörjar jag resan ner till Santa Pola och 10 dagars träningsläger med ett gäng härliga smålänningar. Dubbelpass och pealla är det som hägrar. Ni följer resan här på bloggen.
Löpformen är stabil, jag är i fas kan man säga. Bättre tränad än innan kraschen på cykeln. Stämde av på nyarsafton i form av sylvesterloppet. Klockan stannade på 32:16 men kanske att banan var några hundra meter för lång, med andra ord inte långt ifrån ett PB. En åttonde plats och jag fick därmed gå upp på en stor prispall tillsammans med Micke Ekvall. Vi slog våra knogar mot varandra innan vi skiljdes åt och önskade varandra en god löparsäsong 2018. Kanske ses vi på någon prispall senare under året igen.
Jag är mer motiverad än någonsin, det brukar vara så när allt flyter på lätt och ledigt så som det ska. En årssummering får vi ta senare, men milträknaren stannade på 336, och med största sannolikhet hade jag klarat det uppsatta målet på 365 mil om jag inte hade några veckor i somras där jag spenderades mer tid i en brassestol än i löpskorna. Nu siktar jag vidare mot 400 mil under 2018. Palle säger att riktiga löpare springer 500 mil per år, så kanske är jag en riktig löpare om några år.
Mot Spanien!
/örnen
2018-01-02 at 9:30 e m
Har jag sagt det? Vilket skämt, det finns ju inga riktiga löpare, bara atomer som fördriver tiden mot tiden.
/En icke riktig löpare.