Let the miljakt begin

Mitt första terräng-SM går till historien som det lerigaste jag någonsin sprungit. Utan spikskor halkade jag runt som Bambi på hal is bland formtoppade elitlöpare. Verkligen alla var där kändes det som, riktigt tufft startfält. Jag kände mig lika malplacerad som Robban gjorde i elitledet på Göteborgsvarvet 2014. Det årets tyngsta löpare längst fram. Det årets enda elitlöpare som sprang med en Göteborgs rapè under läppen. Under ett lättare löppass i förrgår  avslöjade Robban att det är elitledet han siktar in sig på till nästa års upplaga av världens största halvmara.

Jag var yr när jag gick i mål efter 4 kilometer svenskt mästerskap i lervälling. Helt tömd. Det säger en del när man öppnar första tusingen på 3:05 och är nästan 20 sekunder efter täten. Tappade ca 10 löpare sista femhundringen in mot mål, och därför är jag besviken. 27e plats hade känts betydligt bättre än 37e, men nu har man något att jobba på inför nästa år. Då blir festen på Öland, jag längtar redan faktiskt. Oscar Claesson blev två i M22, mäktigt med ett SM-silver ändå. Grattis kingen!

Har samlat lite mil mot cancer också. Hittills bara 1,5 men jag siktar på att få ihop 40. Skänk gärna lite pengar om ni har lust, det går ju till en bra grej. Hela tanken med miljakten är egentligen bara att lura sig själv att ge sig ut i novemberrusket. Tillsammans kan vi slå förra årets insamling och på köpet kanske man råkar dra på sig några träningstimmar, hur dumt låter inte det? Inte dumt alls ska jag be att få tala om. Vill man vara i slag till Vasaloppet är det nu man ska lägga grunden, så ut och jaga mil med er!

Vi ses i pannlampskenet, tillsammans är vi starka!