Här är man igen. Sittandes som vanligt. I biblioteket vid kaminen. Författandes några korta rader som en nödlösning, skjuta det riktiga skrivandet på framtiden. I min drömska verklighet skulle jag vilja insupa allt och föra ner det i ett kollegieblock. Lista ut ett samband, vara en arkeolog i verklighetens djungel. Rista och söka i gemenskapen, samhörigheten, samhället, samvaron, samvetet. Sammanställa allt till en sådär sexhundra sidor. En början ett slut. Jag skulle skriva om morgonen, sedan äta, träna, göra sysslor och sen vinet vid kaminen, kanske scones och marmelad. Sedan börja om igen, dag efter dag.

Man borde vara mer på språng men man är lat som en innekatt. Fet och långt från sitt ursprung. Smuttar på en kopp kaffe och saknar en fotpall. Det mörknade snabbt ikväll.  Plötsligt, sen fick man packa ihop. Det är nåt med mörkret, nåt drömskt, som vinden ristar husets ytterväggar och regndroppar ljuder mot fönstret, men inte ikväll, det är tyst och stilla som i en övergiven kyrksal. Hur jag än försöker så kan jag inte höra vinden.

Jag stötte ihop med en finländsk skidåkare efter Marcialonga förra året. Jag fick upp näven i ett hastigt hallå. På finskt klingande vis kunde man höra –Johan Palmer see you at Vasaloppet! Sedan var han försvunnen i vimlet och alla vet ju hur det gick med Vasaloppet. Idag startar Mikko Harju i lagtempot(FullFit team) under öppningen av ski classics säsongen 2017/2018 i Schweiziska Pontresina. Vi önskar lycka till!

Kläbo måste vara fruktansvärt grym på skidgång. Det är svårt att tänka sig något annat. Han håller på att förändra skidsporten. Så som Northug gjorde för tio år sedan och Elofsson tio år innan det.

Northug har det tyngt, inte ens bland dom femton bästa i norska cupen. Två dagar i rad. Vi får bara hoppas att han inte är borta från rampljuset för alltid. Det vore sorgligt.

Jag tror Kalla kan sticka ifrån Björgen sista 2 kilometrarna. Vi får se.