Löpskorna hålls återigen varma.

Återigen ljuder mitt tunga steg på vägarna. Jag har väntat lite längre än vad som behövts, men varför stressa under hösten. Jag har ju mina pass vid stakmaskinen. Igår sprang jag för tredje gången den senaste veckan och förutom några stickningar så här i efterhand känns knät förvånansvärt bra. Förhoppningsvis kan det gradvis ökas utan bakslag så det blir mil under november. Holaveden planerar ny #miljakt. Håll er informerade.

Dampallen var så ivriga på prisbordet att de hann vända sig innan kortet var färdigt.

Arvid och Dolla fick stå bredvid Oscar Claesson i lördags. Han är ganska stark den där Claesson. Själv fick jag agera supporter och det var sannerligen energigivande att själv få ge lite energi till löparna. Men framförallt fick jag bjuda igen till Hubbe för hans stöd under Vasaloppet. Stort!

Mäktigt ljus.

Behöver inte säga mer än att jag älskar hösten.

Nytt pass.

Trots skadan vågar jag säga att jag är i årets bästa form just nu rent konditionsmässigt. Träningen tickar på och det är bara att följa med. Återhämtningen är snabb och kroppen känns stark. En overklig känsla faktiskt. Men man får väl passa på att meddela omvärlden eftersom det inträffar så sällan.

I söndags var tanken att åka rullskidor. Vädret var dock sådär och när det finns en stakmaskin bara någon kilometer från huset var valet enkelt. Det blev ett nytt pass. 10 000 meter.

Tanken var att gå sub 41 utan att veta alls hur det skulle gå. Men när första 5000 gått på 20.15 ökade jag farten istället och andra halvan gick på 19.38. Då ska man komma ihåg att jag gjort 5000 på 19.25 som bäst i år (pb ligger på 18.42 från februari 2016).

Det var ett mäktigt pass som jag varmt kan rekommendera. Du kommer garanterat bli nöjd (trött)!