Lidingöloppet blev en kämpig historia med dåliga förberedelser. En målbild på 2:05 ställdes upp och målet va att springa jämt och inte tappa för mycket sista milen. Jag tog det ganska lugnt första milen och försökte bara springa med och ta det lugnt. När loppet sedan gick upp mot 15 km tyckte jag det kändes ganska bra och kilometrarna rullade in. Fram till sista milen gick det bra men sedan började benen säga ifrån.

När jag kollar på jämförelsen mellan 2016 och 2017 syns den långsamma öppningen tydligt och jag tappar nästan en kilometer under första milen som sedan växer snabbt på slutet till dryga 1600 meters lucka.