Det blir aldrig som man tänkt sig…

På lördag går Jönköping marathon igen efter över 30 år i dvala. I våras var jag helt övertygad om att jag skulle göra maraton-debut denna helgen. Hade en målbild i huvudet där jag skulle vara i mitt livs form och springa första 35km helt oberörd och sedan stappla i mål på 2 timmar och 40 minuter ungefär. Inte helt orealistiskt tror jag med tanke på att jag uppdaterade mina personbästan nästan varje helg, hade formkurvan bara fortsatt åt samma håll hade det kunnat bli riktigt roligt i 42 kilometer om den peakat just nu. Men allt blir inte som man tänkt sig. Och att tänka att man ska göra något är verkligen inte samma sak som att göra det. Jag kraschade med cykeln och fick ett trasigt skulderblad istället föra att dunka långpass. Med vad är väl en mara på hemmaplan, långt, jobbigt, svettigt och alldeles alldeles underbart (kan jag föreställa mig) Lycka till alla som springer, jag kommer och hejar på er!

Mina bästa kompisar gifte sig i lördags. Jag hade ansvar för att festen skulle vara till belåtenhet. En bänkpress ställdes dit i hopp om att det skulle bli lite hets framåt småtimmarna och förhoppningarna var att minst en skjorta skulle spräckas. Jag tog med alla vikter jag kunde hitta plus lite till och fick ihop 110 kilo. När klockan slog 23:30 och de starkaste hade kolhydratladdat med bröllopstårta la dom på alla vikter och sen var hetsen igång. Två stycken klarade allt och en tredje landade på strax över tresiffrigt. Bruden tog 12 kilo. Sen körde vi rundpingis fram till gryningen, så som en fest ska vara helt enkelt. Men att dansa runt på nätterna tar ut sin rätt, årets andra förkylning är kommen och jag hostar som en gammal rökare. Halvvägs nere på botten när jag trodde att jag nåt den. Lika bra att ta all skit när man ändå är igång, nyckelben och förkylning i samma veva när man redan är fast i soffan. Dålig form har jag också skaffat mig också. Men Breaking bad är en riktigt bra serie, jag har kollat 4 säsonger nu.

Men kanske kom vändningen på posten. Nya springkläder med klubbdesign. Jag känner mig snabbare än Speedy Gonzales bara genom att titta på dom. Visst att jag missade den roligaste biten på löparsäsongen med flera bantävlingar bland annat DM i 5 och 10-tusen, men jag känner mig riktigt taggad på att dra igång en ordentlig höstsäsong och framförallt lägga en ordentlig grund för att springa en hel del i vinter. Cyklandet måste få ett slut, nu ska jag bli snabb smal och snygg igen! Vi ses till hösten på terrängtävlingarna kära bloggvänner.

Nya klubbkläder!

Det finns nu chans att synas som sponsor på mina klubbkläder. Vem vet, kanske ör det detta linnet jag använder mär jag springer milen under 30 minuter för första gången? För mer information mejla mig på holavedenblogg@gmail.com