trettionio och fyrtiofem

Startade dagen med den korta promenaden från föräldrahemmet ner till Vistavallen. Den tuffaste backen sägs det vara enligt dom som trampat sig runt Vättern. Landsjön låg spegelblank och för första gången under April värmde solen åtminstone till den grad att man kunde kalla det vår. Jag stannade till vid vägen som svänger upp till huset där min andra hälft är uppväxt, där ser man sjön hela vägen från Säby gård till Nabba udde. Går det verkligen ta sig runt sjön på 40 minuter tänkte jag för mig själv. En tid som ingen klarat av på närmare 24 år. Jag har funderat under mina träningspass vad som krävs och runt 33 minuter första milen behöver man göra för att det ska vara möjligt har jag kommit fram till. Nära personbästat från Eksjö stadslopp förra året alltså, och det är inga snälla backar första halvan kan väl alla som sprungit runt sjön enas om. En vacker dag ska jag under drömgränsen. Mitt korta dagdrömmeri avbröts när det plötsligt slår mig att jag glömt klockan hemma på laddning, så det var bara att vandra uppför backen igen för att hämta den. En backe jag tagit mig uppför oräkneliga gånger, det känns som man kan varenda gruskorn som ligger längs med vägen.  Kan den moderna löparen springa utan sin GPS-klocka? Robban lyckades tydligen men klassas han verkligen som en modern löpare är frågan man får ställa sig.

Traditionsenligt drog vinden in lagom till start. Vimplarnas potensproblem var som bortblåsta och den lättnaden jag känt över att slippa motvinden fick bytas ut till lite skräckblandad förtjusning. Det är något vackert i att få kämpa på i motvind sista biten in till mål. Man får i alla fall försöka lura sig på något sätt. Det ska inte vara bekvämt. Men det visade sig att 30e april 2017 kommer för alltid minnas som en vacker dag, en dag då Arvid Örn sprang runt Landsjön under 40 minuter för första gången.

Ut på landsvägen efter vistavallen satte jag fart. Motvinden var påtaglig men inget man lägger energi på, bara fokus på klockan för att hålla farten redan i början av loppet. Visste att Weichbrodt skulle vara med där framme men han väntade med komma upp till mig  fram till strax innan backpriset som är vid 3km. Det kändes att han höjde farten inför linjen så jag backade och tog rygg i stället. En fruktlåda klarar jag mig utan, dagens målsättning var att korsa mållinjen så snabbt som möjligt inte vinna backpris. Vi snackade lite och han frågade  om 40 minuter är en bra tid runt sjön. Jag sa att det var en riktigt bra tid, faktiskt den bästa sen -93. Därefter växeldrog vi på den platta norra sidan och med 1,5km kvar höjde Weichbrodt farten sakta men säkert, en perfekt rygg att ligga bakom om man vill göra en bra tid. Hög fart genom hela loppet, inte någon ryckig löpning för att få till ett avgörande. Jag lyfter på hatten och tackar Jonatan Weichbrodt för hjälpen. Jag lyckades dessutom slå mitt personbästa från förra årets Eksjö stadlopp på 10km när jag passerade fågelklubben på 32:40. Det blir spännande att se vad man kan göra på milen senare i vår.

Mellantider;

1. 3:18
2. 3:19
3. 3:22
4. 3:07
5. 3:30
6. 3:05
7. 3:09
8. 3:17
9. 3:19
10. 3:14
11. 3:13
12. 3:13
13. 300m/40s

Fint att se Jonatan klappa in mig i mål på 39:45. Lycka till på Stockholm maraton, jag kanske åker upp och klappar in dig i mål på 2:29! 🙂