April kom. Den glorifierade månaden då allt ska blomma, himlen vara oskyldigt röd, grillarna ska fram, köttstycken stekas och hud brunbrännas mot husväggar i söderläge. Solglasögon på, vi går från dunjacka till shorts och börjar se varandra i ögonen. Så var åtminstone tanken.
Istället tvingas vi inse faktum. 3 grader och blötsnöbyars intensiva piskande. Vi åker alltid på bakslagen. Vi kommer aldrig inse att livet inte har en räls.
Besvikelser och motgångar är en viktig del i livet. Så länge inte hela livet är en besvikelse. Då måste det åtgärdas. Något måste hända. Besvikelse är en förlängning av att inte vara nöjd. Att vara nöjd är att vara lycklig. Lycka är inte mätbart gudskelov.
En medelålders vit man i Sverige skrapar en Trisslott och vinner 10 000 kronor i månaden i 10 år. Blir besviken. En flicka i Syrien hittar en fotboll i ett bombhärjat bostadsområde. Blir nöjd.
Det går bara att jämföra med sig själv. Men vi får inte glömma bort hur smidigt det är att uthärda blötsnö i april i jämförelse med mycket annat.
Jag velar fram och tillbaka om jag ska deltaga i söndagens kamp runt sjön eller gå all-in som supporter för bygdens stora hopp och vårt eget gossebarn. Tyvärr är jag inte tillräckligt snabb för att göra både och längre. Vissa bryderier är svårare än andra. Och det här tillhör inte de svårare valen i livet. Bara det kan göra mig nöjd snarare än besviken.
/RD
2017-04-26 at 8:11 f m
Fint inlägg, så mycket klokheter ni delar med er av i bloggen! Tack för ännu en bra start på en ny dag:)
2017-04-26 at 10:21 f m
Tack för fina ord. Ha en fin dag!
2017-04-26 at 10:14 f m
Du måste springa Robban!
Springa för alla som inte kan.
2017-04-26 at 10:21 f m
Så sant! Det får nog bli en start trots allt.
2017-04-27 at 10:57 f m
Håller med Palle. Spring ni som kan! Lämna supportandet till oss andra.