Två nyårslöften är redan avklarade. Att lova något i 365 dagar är lönlöst för mig, ett år är längre än vad man tror så 100 dagar passade mig bättre. Jag slutade dricka läsk på nyårsdagen, mest för att bevisa att det går att sluta med ett beroende bara man går in med rätt inställning. Det var inga problem egentligen förutom första två veckorna då bieffekten av mitt abrupta avslut med läsk gjorde att jag hade lätt huvudvärk. Pengar lär jag sparat också eftersom jag drack läsk nästan varje dag. För att inte tala om hur stolt min tandläkare borde vara, men det kommer väl kosta orimligt mycket att besöka henne ändå så det går ju jämt ut.

Det andra nyårslöftet som nu är avklarat var att springa 100 mil på de 100 första dagarna. Det blev jag färdig med redan i fredags när jag sprang 3x2000m + 2x1000m på vistakullevägen. Passet i sig gick åt skogen, löpkänslan var som bortsprungen, men träningen överlag har flutit på riktigt bra under hela året. Åsa Lundström skymtades strax efter sortergården, såg ut att hålla närmare fyraminuters-tempo på rakan. Ställer hon upp på Landsjön Runt är det läge att lägga en slant på henne. Världens 8e bästa kvinna på IronMan bor numer granne med Palle. Han har verkligen fattat grejen med att ha kaxholmen som träningsbas, och det verkar ju funka riktigt bra då hon bland annat gjort en ironMan på 9:04. Under gårdagens träningspass hade löpkänslan återigen kommit tillbaka och det slutade med att jag hade sprungit en halvmara på 88 minuter. Det kan nog bli lite sådär när man tränar mycket och nästan varje dag att ena stunden känns det kanon och den andra katastrof, huvudsaken är att man håller igång kontinuiteten och litar på att formen infinner sig när man väl släpper upp träningen en aning inför tävling. Enda gången jag backar är när jag tar sats, nu i april är tanken att jag verkligen ska ta sats för att fightas mot mig själv på milen senare i Maj. Vistakullevägens tid är nu, det är dags att komma hem snart Oskar.