Mitokondrier.

Har besökt Stakmaskinen dom senaste dagarna. Inga heroiska insatser eller dofter av Champagne. Men ändå en del av rehaben. Styrketräning, Stakmaskin, Edet backen upp och äppelloppsbanan ner. Andas bara andas min vän. Har knappt något minne från det problemfria livet. Skrev jag precis definitionen av åldrande? Troligtvis inte men känns som jag rehabat allt för länge. Årsvis. Måste ta semester. Lägga in mig på rehab från rehaben inför stundande rehab. Ni hör själva, allt habande låter som en muslimsk klagotext ifrån ett avlägset hörn av världen.

Sitter vid datorn och kollar på billiga flygbiljetter. Den där rastlösheten som inte är så bra för miljön. Vilnius, Budapest, Paris, London några öl och en riktigt bra resturang. Ett varmt samtal och ett hotell som funkar. Gärna från sekelskiftet och allt blir mycket dyrare. Drömmeriers expansionsförmåga.

Det är våra drömmar som är tristessens motståndare. Stadsbyggnadsnämnden bråkar med min dröm men det är väl meningen, sällan går något enkelt. Vi har inte sett slutet på den historien än. Till Beatles sa man att gitarrmusik var på väg ut, och då menade man inte ut för av erövra världen,vi vet ju alla hur det slutade.

Det är i äventyret det händer. Misstaget som förändrar allting. Ut och andas gott folk. Är inte syre ett misstag? Det var blågröna alger(cyanofyter) som tog vätet ur vattenmolekyler och släppte ut syre som avfallsprodukt. Alltså i fotosyntesens födelse. Där och då en början. Idag släpper Alger och andra små organismer i havet ut 150 miljarder ton syre om året, vem tänker på det. Denna enorma mängd syre i luften, själva grunden för konditionsidrottandet. Tack vare syret i luften har vi en brandstation full av innebandyspelare i var eller varannan by och en rostig bil på uppfarten.

Vill inte utmåla denna dag till syrets dag eller liknande inte heller be er betänka det hela oftare men är det inte fantastiskt? Bara att andas.