Höstrusket är här med full kraft. Mörkt, hårt, kallt. Det är nu vi behöver varandra som mest. Varje kväll är den samma. Kommer hem från jobbet, äter, springer när det är mörkt. Pannlampan har fått byta batterier två gånger denna veckan. Antingen beror det på att jag tränat mycket, eller att det är kassa batterier. Igår hjälptes vi åt, Johan och jag. Vi skippade Vätterns iskalla vindar som blåste upp över äppeldalen och gick inomhus istället. En kvart på stakmaskinen, sen en kvart på crosstrainern. En halvtimme som var över innan den ens börjat kändes det som. Även de tråkigaste sysslorna blir roliga i rätt sällskap. Sen visade Palle 8st övningar som vi ska köra gemensamt under hela vintern. Gradvis öka belastningen tills vi hamnar i vårt livs form framåt vårkanten. Huruvida det kommer ta mig runt landsjön under 41minuter återstår att se, men jag tror verkligen på det.

Mitt i fredagsfysen tittade legenden in. Nyligen SM-medaljör i strong man för pensionärer. Man stänger av Metallica-plattan och lägger ner hantlarna när han börjar prata. Man bara lyssnar. Finns mycket att lära där. Även ett SM-silver i 3000m hinder finns i bagaget så att gymma i hans garage känns priviligerat.

Mitt tips till alla som tycker det känns jobbigt och tar emot under hösten. Träna tillsammans.