Helgen passerad och vi kommer närmare mörkret. Jag har inventerat trädgården, fått idéer, klippt och skurit och framförallt: Andats frisk lantluft igen. Känner hur kroppen fylls med energi. Flytten till hjärtat kan vara det bästa som hänt ur alla aspekter. När morgonen kommer går jag ner i köket. Blickar ut över åkrarna, gårdarna, ljusen i husen och de frenetiskt bolmande skorstenarna. Drar på en svart kopp och tar in lugnet. Här ska jag vara.
Träningen är det lugnt med just nu. Jag har annat att fylla tiden med. Kanske kommer det ta tid innan jag känner behovet av att plåga mig. En fågel i bur som kommit ut i det fria söker väl sig inte mot de tuffaste flygturerna direkt. Bara njuter. Men det kommer komma.
Tog ett snack med Robin Werner igår förresten. Han blev iskall när han läste rubriken på Holaveden i helgen. Men han kunde bekräfta att lättheten i steget inte bara är på ytan. Den är konstant. Han kör inte intervaller heller. Men det var inte medvetet vad jag förstod. Det var bara så det blev. Jag tror det är ett framgångsrecept. Eller så är det dumt? Det finns många olika läror och ideal. Men vad som passar varje enskild människa är individuellt.
Vi pratade om Vasaloppet också. Det var ett tag sen jag tänkte på det. Men det kanske är dags nu…
2016-10-17 at 10:32 f m
Det här var inte mycket om Robin men Palle kanske tycker det är kul att skrämmas lite ha ha
2016-10-17 at 1:40 e m
Så du har lämnat Tååååpa. Skulle också vilja flytta ut till landet. Har funderat på Ölmstad och fått erbjudande om Bunn. Allt hänger på min Jkpg-trogne sambo. Håll tummarna!
2016-10-17 at 5:52 e m
Bunn är ett ställe man borde flytta till direkt, mer tveksamt om ölmstad.